-
Rakels förevigade ögonblick
Posted on september 27, 2008 by Eva Nygren in ÖvrigtMin farmor Rakel och hennes make Salomon kom från Polen till Sverige på 1880-talet. De var judar som, tillsammans med många andra, lämnade Polen och Östeuropa under pogromerna. De bodde först i Nöden i Lund där många judar bodde och flyttade senare till Malmö. Där föddes min pappa 1906 in i en stor syskonskara.
Min pappa var mycket förtegen om sin bakgrund. Först efter hans död fick jag veta var han hade bott som liten pojke med gångavstånd till synagogan. Han talade sällan om sina föräldrar. Någon gång sa han till mig att jag var lik hans mor, Rakel: "Du har ögonbryn som mina mamma". När jag frågade honom som liten, om jag var söt, så sa han: "Du är inte vacker men sällsynt." Jag var först förbryllad men sedan glad och tror att jag via honom lärde mig att individualitet är viktigt.
Farmor Rakel, vacker och sällsynt
När jag såg filmen Maria Larssons eviga ögonblick var nog den största personliga behållningen för mig att jag fick en bild av hur det kan ha varit för farmor eftersom filmen utspelar sig under ungefär samma tid som farmor och farfar fick sina barn. Farmor fick säkert, som Maria, slita hårt. Mina farföräldrar hade inte någon skolad bakgrund alls, och farfar försörjde sig där det gick. Men när man skulle till fotografen fick man stila till sig:
Bild av en stilig karl, farfar, tagen på Bantorget i Lund
Jag fick kontakt med farmor, inom mig, när jag såg filmen. Jag kan tänka mig att farmor också bar på drömmar som gick utöver det dagliga slitet i kvarteren nära Möllevången där farfar lär ha suttit och berättat historier ibland. På så vis blev filmen mig till stor glädje.
Den fick mig också att fundera över, som jag så ofta gör, hur folk klarade sig på den tiden om de inte var fysiskt starka? Troell visar ju väldigt väl i filmen att det krävdes fysisk styrka för att få jobb i hamn och kalkbrott och för kvinnorna som slet med barnabärande i dubbel bemärkelse, och tvätt och skur, var det väl minst lika viktigt. Hur klarade sådana som jag, som hade kass rygg, allergier, eksem, you name it. Inte? Förmodligen gällde det då att vara riktigt bra på något annat än det som krävde fysisk kraft och hälsa. Om man nu fick möjlighet att utveckla det.
Andra bloggar om: Malmö, Maria Larssons eviga ögonblick, Polen, pogromer
Relaterade bilder:
Hej Eva! Har just varit och sett Maria Larssons eviga ögonblick och är helt uppfylld av denna film. Satte mig vid datorn för att läsa mer och för att få ordning på de historiska årtalen då jag hitta hit till din sida. Jag blir helt hänförd över dina bilder som är stilla och ibland underfundiga. En trädruska med några ben som sticker ner, vackra mönster i en finsk trappa osv.
Härligt att upptäcka en sådan här vacker site.
Hälsa Mats och fortsätt att plåta världen.
Claes
Claes! Så fint att få beröm av ett duktigt proffs. Kul att du hittade JAHAJA, och fick se mina bilder. Jag använder nu en liten Nikon coolpix, that’s it, men vi tänker köpa en systemvariant. Har du några tips?
Hej Eva! Ja, inte trodde jag att du hade en liten compaktkamera när jag såg dina bilder. De är jättefina! Jag är ingen expert på kameror. Jag har nyligen köpt en Canon EOS 1D Mark 3 men det kanske är för mycket för dina behov, jag vet inte. Den kostar 36489:- för huset. Men följande kameror har jag läst mig till är bra och prisvärda: Nikon D 60 5 860:- , Canon EOS 450D 6 930:- och helt nya Nikon D 90. Men jag vill även rekommendera min egen lilla favorit Canon G9. En kompaktkamera med 12,1 megapixel och rawformat. En extremt bra och liten kamera.
Lycka till!
Claes
Claes, tack för tips! Vi har tänkt titta på Canons 450D och Nikons 80 som ska ha ett bra grepp (förutom bra optik!!). Vi får se vad det blir. Men att det kommer märkas i JAHAJA hoppas jag!
Jag ska se filmen så fort jag bara kan! Min farmor hette också Rakel, bodde i Nöden och jag liknar henne väldigt mycket…:)
Hej Liz1e! Åter en mötespunkt oss emellan. Jag hoppas att du kan återta ditt bloggande i sinom tid – vad nu det kan betyda!
jag tänkte inte på det idag när vi träffades, men Shana Tova!
Ni är inte helt olika, din farmor och du, om man säger så.
Fast ni tittar åt var sitt håll.
Ja, så är det allt. Att jag skar bilden av henne så långt ner var för att ni skulle se hur fin rosett hon har. Besöket hos fotografen, som sagt, innebar att man skulle vara sitt finaste.