-
Symmetrins tyranni
Posted on januari 12, 2009 by Eva Nygren in Allmänt filosofisktSom vän av det lite skeva, kan jag ofta känna att människans vana vid symmetri nästan kan liknas vid en sorts tyranni (jaja, lite starkt ord men vad gör man inte för effekten?). Symmetrin styr över oss så till den milda grad att vi svårligen kan tänka oss att gå ut klädda i asymmetriskt färgade eller skurna kläder. Jag menar, hur ser det ut om man går ut med byxor med ett rött och ett blått ben? Har skor i olika färger? En vit tennisstrumpa på ena foten och en grå kostymsocka på den andra. Symmetrin i klädseln har förstås att göra med att kroppen är symmetrisk – i varje fall vill vi att den ska vara det.
Det har visat sig att när människor bedömer skönhet, om man visar bilder på ansikten, så är det de mest symmetriska ansiktena som anses vara vackra. Nu vet ju alla att skönhet är mycket mer än det man ser på en tvådimensionell bild, men dock. Både människor och djur är förutom något enstaka undantag, regelbundna i sina kroppar, vilket väl är anledning till att vi ser fysisk symmetri som något skönt och eftersträvansvärt.
Men se på naturen. Se på en svamp, ett träd, speciellt så här års när de är kala. Titta på deras sköna asymmetri. Det är njutbart. Länge var ju symmetrin förhärskande inom parkkulturen enligt fransk stil som man kan se exempel på bland annat i Versaille men tack och lov övergavs denna för en mer naturlig parkstil, den som ofta kallas engelsk.
Naturen är som vackrast när den inte är för tuktad. Kanske borde vi människor också våga visa oss i mindre tuktat skick.
Och kanske gäller det inte bara det yttre. Det sanna är inte alltid det mest harmoniska.
Skeva men sköna pilar i ny färgtappning
Andra bloggar om: symmetri, asymmetri, skönhet, inre skönhet, Bjärred
Relaterade bilder:
Det gäller väl att finna balansen mellan symmetri och monotoni så att man kan uppnå harmoni? Det strävar i varje fall jag efter som ofta drabbas av symmertijävulen. Det blir lätt för tråkigt med för mycket symmetri, men det kaotiska lockar mig oftast mindre. Fast naturen verkar ju förstås kunna hantera det kaotiska och ändå uppnå skön harmoni.
Det gäller väl att finna balansen mellan symmetri och monotoni så att man kan uppnå harmoni? Det strävar i varje fall jag efter som ofta drabbas av symmertijävulen. Det blir lätt för tråkigt med för mycket symmetri, men det kaotiska lockar mig oftast mindre. Fast naturen verkar ju förstås kunna hantera det kaotiska och ändå uppnå skön harmoni.
kan det ha med kontrollbehov att göra? jag har själv svårt för asymmetri, t.ex. när någon klipper håret kort på ena sidan och behåller det långt på den andra. jag får liksom inte ro. Har du varit i Bjärred utan att få en kopp kaffe?!
kan det ha med kontrollbehov att göra? jag har själv svårt för asymmetri, t.ex. när någon klipper håret kort på ena sidan och behåller det långt på den andra. jag får liksom inte ro. Har du varit i Bjärred utan att få en kopp kaffe?!
Börje och Liz1e, kul med er eftertänksamhet. Jag tänker på, Börje, ditt intresse för antik konst. Under denna period tror jag att symmetri stod för harmoni. I mina egna bilder vill jag gärna ligga på gränsen till det lätt störiga i kompositionen, för att få fram en spänning.
Liz1e, intressant att du tar upp det där med hår. Jag gillar försiktig asymmetri i frisyrer, min fina frissa på Brogatan, försäkrar mig alltid att hon gjort klippningen lite assymetrisk.
Jo, kaffe på Långa bryggan, var det! Fint!
Börje och Liz1e, kul med er eftertänksamhet. Jag tänker på, Börje, ditt intresse för antik konst. Under denna period tror jag att symmetri stod för harmoni. I mina egna bilder vill jag gärna ligga på gränsen till det lätt störiga i kompositionen, för att få fram en spänning.
Liz1e, intressant att du tar upp det där med hår. Jag gillar försiktig asymmetri i frisyrer, min fina frissa på Brogatan, försäkrar mig alltid att hon gjort klippningen lite assymetrisk.
Jo, kaffe på Långa bryggan, var det! Fint!