-
Tankar i den lilla världen
Posted on januari 14, 2009 by Eva Nygren in Allmänt filosofisktDet är något mycket speciellt med att vara sängliggande, bedridden som engelsmännen säger, på grund av sjukdom. Förutom att det är rätt jävligt att ha feber och må dåligt som jag gör nu i något outgrundligt virus, så blir det liksom så tyst och lite dött. Men det har också någon sorts tjusning att träda ut ur det dagliga livets hets och slammer och bara vara i sig och sin kropp (som varker, som vi säger här i Skåne).
Tidningen blir läst till grunden. Jag läser familjesidan med stort intresse och häpnar, som ofta när jag har tid att läsa dessa texter, hur väldigt olika vi blir ihågkomna av anhöriga och arbetskamrater efter vår död. Ibland blir man så rörd så rörd, ibland chockad över sakligheten i texterna som tycks vittna om stort avstånd mellan den som skrivit och den det skrivs om.
Sedan tittar jag på dödsannonserna där man idag kan se ett otal sorters symboler – bilar, båtar, bollar, duvor, något enstaka kors. Det har hänt mycket på den fronten de senaste tio åren. Går det mode i det också?
Själv har mina planer kring mitt efterliv begränsats till att jag anmält mig till donationsregistret, inspirerad av en ung person som höll en övertygande argumentation kring detta. Det känns bra.
Fast tills vidare vill jag gärna att organen mina funkar som de ska i min levande kropp. Tack.
Andra bloggar om: Sjukdom, dödsannonser, donationsregistret, organdonation
Relaterade bilder:
Hoppas inte det är ett långvarigt insjuknande. Men jag har arbetskamrater som drabbats av det som man kallar influensa (och som säkert kan vara både det ena och det andra) och varit däckade över en vecka.
Det där med dödsannonserna är intressant. Tidningarna har ju numera en rätt liberal inställning till symboler i dödsannonserna, men det lär ännu finnas gränser för vad man tillåter.
Hoppas inte det är ett långvarigt insjuknande. Men jag har arbetskamrater som drabbats av det som man kallar influensa (och som säkert kan vara både det ena och det andra) och varit däckade över en vecka.
Det där med dödsannonserna är intressant. Tidningarna har ju numera en rätt liberal inställning till symboler i dödsannonserna, men det lär ännu finnas gränser för vad man tillåter.
usch fy vad trist & synd om dig!
läser ofta dödsannonser och läste någonstans att bakom den större och ”svulstigare” annonsen finns ett (stort) dåligt samvete…
usch fy vad trist & synd om dig!
läser ofta dödsannonser och läste någonstans att bakom den större och ”svulstigare” annonsen finns ett (stort) dåligt samvete…
Ja, man kan göra alla möjliga reflektioner om man läser dödsannonser vilket jag gör mer och mer, vilket förstås beror på att det oftare och oftare handlar om folk som är bekanta på något vis, med min stigande ålder. Man ser ofta flera annonser om samma person, en kan vara införd av arbetskamraterna, en av familjen i första äktenskapet, en i andra, etc. Jag har sett upp till fyra annonser för samma persons död. Det blir lite konstigt! Tanken är väl att det ska vara information om personens död! Man dör väl bara en gång … eller det är kanske lever man bara gör en gång …
Ja, man kan göra alla möjliga reflektioner om man läser dödsannonser vilket jag gör mer och mer, vilket förstås beror på att det oftare och oftare handlar om folk som är bekanta på något vis, med min stigande ålder. Man ser ofta flera annonser om samma person, en kan vara införd av arbetskamraterna, en av familjen i första äktenskapet, en i andra, etc. Jag har sett upp till fyra annonser för samma persons död. Det blir lite konstigt! Tanken är väl att det ska vara information om personens död! Man dör väl bara en gång … eller det är kanske lever man bara gör en gång …