Sinnenas rike

Jag är rätt måttligt intresserad av god mat. När jag lagar mat till Mats och mig är det inga stora överraskningar. God mat, men inte någon stor tankemöda bakom. Jag brukar säga att jag är bra på att laga mat snabbt – när vi kommer hem båda och jag är mycket hungrig, tar jag mig an matlagningen för att det ska gå fort. Det kan jag.

Mats lagar ofta intressantare mat och njuter ofantligt mycket mer än jag av den. Om vi går ut och äter är jag mest intresserad av hur serveringspersonalen beter sig, om de ger ett trivsamt och avspänt anslag, och mindre om maten är super-duper. Rätt enkel på så vis. Inga vassa smaklökar. När vi går på Halong med jobbets Matofilm så tar jag nästan alltid nr 56, anka med stark vitlökssås. Inget större behov av variation. En mindre revolution har skett mitt liv alldeles nyligen då jag övergått från två marmeladsmörgåsar (röd marmelad) till frukost, till en med ost och en med marmelad. Så matkonservativ är jag.

Kanske just på grund av detta känner jag förtjusning när andra kan beskriva smakupplevelser med inlevelse, på ett sätt så att jag kan känna den andres förtjusning (sann empatisk anda …). Till exempel skrev Slow häromdagen om fänkål. Det var lyriskt på något sätt i all sin enkelhet. Min son har nyligen talat om just fänkål på samma sätt. Niklas skriver med förtjusning om sin goda couscoussallad och Lizette om kokosdrömmar. Alla smutsiga har också förmåga att överföra smaksinnenas glädje och Jah, ja han kan han med, speciellt vad gäller whiskylökarna.

Men jag kan bli väldigt fascinerad av enstaka matvaror. Som quinoa, till exempel, en relativt ny vara i svenska butiker. Kolla här vad du kan göra med det!

Så nu blir det mest quinoa här i huset. Nej, då är jag mer för nya sinnliga kompositioner i andra världar. När jag kommer in i vardagsrummet så har en kudde hamnat över en annan på ett nytt sätt som gör det hela så vansinnigt snyggt och de nya färgkombinationerna så intressanta. Sånt gör mig upphetsad.

Eller, när jag får en fin bland-CD av ovannämnde son och jag hör låten Allt jag gillar upphör och nästan faller i gråt när jag hör denna rätt banala och nostalgiska text med Emil Jensens fina, ljusa och konstlösa röst. Sånt gillar mina sinnen.

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=3Dt4XPRD1iI&hl=sv&fs=1]

Mat, sinnen, quinoa, Emil Jensen, Allt jag gillar upphör, bloggar

Relaterade bilder: