-
Inre bilder
Posted on april 22, 2009 by Eva Nygren in Konst och kultur, ResorInnan jag föddes 1952 fanns det fyra barn i vår familj. 1949 letade mina föräldrar efter ett hembiträde. De fann Hans. Jo, just så hette han. Till och med en så modern företeelse som wikipedia gör en felaktig beskrivning av hembiträde just i detta fall, där det sägs att denna sorts arbete utfördes av flicka eller kvinna. Hans arbetade i vårt hem fram till 1950.
Några år senare började Hans Krondahl som han heter, på Konstfacks textillinje efter att ha gått på Skånska målarskolan (mer i intervjun) och arbetade sedan på olika sätt inom textilkonst för att så småningom bli landets första professor i ämnet vid Högskolan för Design och Konsthantverk vid Göteborgs Universitet 1988.
På Waldemarsudde har man just kunnat se Hans verk under några veckor och 28 maj öppnar en utställning i Malmö. En bok har getts ut om hans arbete och han har får stort erkännande på många sätt.
Idag är Hans 80 år. Men för mig: När jag hör talas om denne Hans igen efter många år så kommer en bild för mig. Hans står vid vår grind (för mig är vår grind bilden för mitt barndomshem) och pappa står bredvid. Hans ser ut som en fattig konstnär har fått se ut i min inre värld, en bild formad av historier kring denne specielle unge man som kom till oss som 20-åring, för att mycket otypiskt för sin tid, ägna sig åt barnpassning och städning i tandläkarhemmet. När jag ser Hans för mig (för jag har ju inte träffat honom, bara skapat en bild genom historier jag har hört) så är han en ung kille som så fruktansvärt gärna vill gå på Konstfack men inga pengar har. Kanske pappa kunde hjälpa? Det är lite synd om honom i min inre, skapade minnesbild, för han vill så gärna bli konstnär men har ont om pengar. Han har dåliga kläder, fryser nog, har inga strumpor och är tragisk. I min inre skapade bild.
Pappa var mäkta stolt över att vi hade haft Hans som hembiträde. Jag tror att under åren då jag hörde talas om Hans och hans resa i flera bemärkelser, från Bertilstorp till Konstfack och vidare (då med vårt hem i Malmö som en mellanstation), så blev bilden mer och mer en som en saga. "Sagan vävs på sanningens varp" skriver Hans till mig och citerar Fritiof Nilsson Piraten, när jag mailar honom en förfrågan om jag kan skriva om honom i JAHAJA. Piraten hade rätt, så är det verkligen. Det är sant och det är saga. Framför allt är det så mycket mer. Men det är fint att få kontakt med det förflutna på detta vis. Även om det är en konstruktion.
Om du vill se en intervju med Hans så titta här. Bilder av hans textilkonst finns här. Och apropå bilder – han kan han, Hans!!
Andra bloggar om: Hans Krondahl, Malmö konstmuseum, hembiträde, inre bilder, Konstfack
Relaterade bilder:
en fantastisk berättelse och en fantastisk konstnär. hela Jonas familj inkl. ena svägerskan har gått på HDK för övrigt, så han har kanske satt sina spår även i mitt liv (något långsökt, men ändå:))
Oj, så härligt. Det visste jag inte!
Rörande fint. Världen är allt bra liten.
Ja, det är rörande. Jag känner att det förflutna gör sig gällande på mer än ett sätt just nu. Rekonstruktion av det förflutna. Och det kan bli på många sätt och göras om och om igen. Idag träffade jag någon som jag inte träffat på 50 år, tror jag. Vi pratade om våra familjer, hur de hade sett ut i den andras ögon. Mycket spännande. Fint när sådana möten blir av!
Oj, vilken historia. Har han någon levnadstecknare? Om inte borde du skriva hans biografi Eva!
Niklas, jag vet inte om han är intresserad av det. Men man kanske borde börja teckna liv istället för bilder … Nej, jag kör nog på med bildmediet!
Nej, då heter det väl mer ”betjänt” om det är en manlig (även om det varit ganska ovanligt i Sverige).
Hembetjänt? Nej, det var vi inte betjänta av om jag ska vitsa till det lite!
Vad hade han för kläder? Fick han ha vad han vill, för han kunde ju inte gå runt i traditionell hembiträdesuniform-barnflickuniform.
Kan tänka mig att han i alla fall vid finare tillställningar var tvungen att sätta på sig typ en skjorta och slips samt finare byxor och se lite bättre ut. Eller?
Såvitt jag vet hade han alltid sina egna kläder. Han var nog inte med på ”finare tillställningar” utan var hos oss på dagarna.
Även söndagarna var ju finare tillställning på den tiden (när det gällde hembiträdesflickor och barnflickor var ju många arbetsgivare då jättenoga att flickorna var extra finklädda då). Han kanske var ledig på söndagar? Trodde han var inneboende.
[…] för att se en utställning med Hans Krondahls konst. Jag har tidigare skrivit här i Jahaja om Hans anknytning till vår familj. Det känns därför extra kul att komma hit. I slottets närhet ligger också […]