De magra åren

Farao, han drömde han. Först kom sju goda år, sedan sju magra. Uppenbarligen är vi på väg in i en period med mycket mer begränsade resurser, inte minst i den offentliga sektorn. Hur medlen ska fördelas, var det ska sparas, kan alla ha olika åsikter om. Vi tenderar nog att se den egna verksamheten som viktig. Säkert är jag inte unik i detta.

Men ni måste väl hålla med om att det man kan läsa om som händer i Perstorp verkligen är att gå för långt. Att bara ge förstaklickare undervisning fyra dagar i veckan av besparingsskäl känns både fel och nästan patetiskt. Det är som att man inte har fattat att om det är någon gång under skoltiden som kontinuitet är viktig, så är det under de första åren, speciellt under år 1. Så tummen ner för det förslaget. Det skolan ger i början av skoltiden är ofta det som är allra, allra viktigast. 

En allvarlig historia. Ryggsäcken har vuxit fast!  

Annars? Solen skiner på som om den inte kunde annat. Eller snarare, molnen har gått i exil, lösts upp för att, som de känns nu, aldrig mer ha en chans. Det är nog som vår vän Lars säger: Det som är nu, det tror vi många gånger varar för alltid. Så visst kommer solen fortsätta lysa som den gjort nu i en månad eller nåt?  

Fast en annan tankegång man hör mycket är: "Oj, nu blir sommaren helt körd, för nu har vi fått så mycket sol så det räcker inte över sommaren." Tja. Lite dum tanke men såna är vi människor. Lite dumma och körda.

Till sist vill jag slå ett slag för en angelägenhet som Mats tipsat mig om: Kampen mot malaria, en sjukdom som dödar två barn per minut i Afrika, förs bland annat via en via en kampanj som drivs av Läkare utan gränser. Läs här. Vi kan alla hjälpa till!

Andra bloggar om: Skolan, Perstorp, solen, våren, ryggsäckar, malaria, läkare utan gränser

Relaterade bilder: