-
Olika som bär
Posted on augusti 23, 2009 by Eva Nygren in Allmänt filosofisktEtt rätt märkligt uttryck egentligen – lika som bär. Jag menar vilket lingon är det andra likt, om man tittar efter ordentligt?
Lingon i juli
Man talar också om att lika barn leka bäst. Det betyder att människor med liknande bakgrund, intressen och åsikter har lättare att komma överens. Så kan det vara, just l ä t t. Men är det alltid bra och utvecklande?
Allt detta för att komma till kärnan i tanken jag vill förmedla: Mats och jag är på vissa sätt olika som bär, och olika barn som leker rätt bra ändå.
Jag är ingen risktagare. Jag planerar i förväg, har svårt när jag inte har kontroll över saker. När vi ska ut och resa så säger Mats "vi hittar logi, vi behöver inte boka i förväg". Sånt är nästan otänkbart för mig. Tänk om vi inte hittar något och tvingas sova i bilen, vilket jag vet att jag inte kommer kunna och så blir jag helt slut och så blir nästa dag helt förstörd och så bråkar vi och så blir semestern förstörd och så vet man ju hur det blir sen …
Att jag inte gillar att ta risker visar sig nog också i, om jag ska vara självrannsakande, att jag ogillar tävlingar, tävlingssporter. Mats däremot, spelar tennis sedan många år. Han vinner inte alls så ofta. Men han fortsätter ändå. Det hade jag inte fixat. Jag hade lagt av i sådan motvind.
Nu är han ute och seglar. I sin ungdom och även i början av vår bekantskap så var segling Mats kanske käraste tidsfördriv. Vi ägde en liten segelbåt med ett annat par under några år. Jag var med ute någon gång men vid ett tillfälle var det riktigt läskigt, det blåste riktigt hårt. Jag var säker på att jag skulle dö. Det som nog dog var min lust för segling i framtiden.
Just denna helg har Mats hyrt en båt i Blekinge skärgård och han har med sig våra vuxna barn. Igår när jag talade med honom från någonstans utanför Karlskrona sa han att han kände sig rätt rostig. Han har nog inte seglat mer än en gång på 25 år. Han har blivit lika mycket äldre sedan dess. Men lusten för äventyr finns kvar. Att utsätta sig, ta risker.
Min olike man är trots detta den jag helst vill dela ris med. Ja, som i lingonris. Ris och ros.
Andra bloggar om: Segling, bär, Blekinge, skärgård
Relaterade bilder:
Är det inte just i olikheterna som tryggheten finns? Att den andre vågar för en själv liksom…
Är det inte just i olikheterna som tryggheten finns? Att den andre vågar för en själv liksom…
Du menar, att den andre vågar det man själv inte vågar? Som att Mats vågar segla när jag inte? Kompletteringsvarianten? Jo, det finns nog mycket sådant mellan oss. Men visst måste nog också vara likt trots allt. Jag tror att det hade varit svårt att leva med någon som har helt annan syn på vad som är ett snyggt bord till exempel. Anä, jag skojar. Det finns mycket viktigare saker att vara överens om. Människosyn, till exempel.
Du menar, att den andre vågar det man själv inte vågar? Som att Mats vågar segla när jag inte? Kompletteringsvarianten? Jo, det finns nog mycket sådant mellan oss. Men visst måste nog också vara likt trots allt. Jag tror att det hade varit svårt att leva med någon som har helt annan syn på vad som är ett snyggt bord till exempel. Anä, jag skojar. Det finns mycket viktigare saker att vara överens om. Människosyn, till exempel.
hm, vad jag menar är nå’t åt kompletteringshållet, fast längre. och att segla (eller paddla kanot) och komma hem och berätta om sitt äventyr på ett sätt som gör den rädde nyfiken och börjar tänka att ”jag skulle kanske prova ändå”. men det med bord är faktiskt (också) ganska viktigt.
hm, vad jag menar är nå’t åt kompletteringshållet, fast längre. och att segla (eller paddla kanot) och komma hem och berätta om sitt äventyr på ett sätt som gör den rädde nyfiken och börjar tänka att ”jag skulle kanske prova ändå”. men det med bord är faktiskt (också) ganska viktigt.
Jag hade ihop det med en segelbåtsägare en gång i världen. Jag gillade verkligen segelbåten men inte så mycket att segla. Jag gillade att skrapa och måla och fixa allt som skulle göras innan båten skulle i vattnet. Men bäst av allt var att planera bryggseglingen.
Jag vill gärna vara äventyrlig men när det väl kommer till kritan är jag bäst på just bryggsegling….
Jag hade ihop det med en segelbåtsägare en gång i världen. Jag gillade verkligen segelbåten men inte så mycket att segla. Jag gillade att skrapa och måla och fixa allt som skulle göras innan båten skulle i vattnet. Men bäst av allt var att planera bryggseglingen.
Jag vill gärna vara äventyrlig men när det väl kommer till kritan är jag bäst på just bryggsegling….
Vad är bryggsegling? Är det den seglingen som man gör vid bryggan, med hjälp av snaps eller nåt? Kanske är det en variant för mig!?
Vad är bryggsegling? Är det den seglingen som man gör vid bryggan, med hjälp av snaps eller nåt? Kanske är det en variant för mig!?
Vilken fin kompott av dig och Mats.
Jag kommer också att tänka på ”Vem kan segla för utan vind”.
Käkade förresten säkert tio björnbär i helgen, inte så många kanske men goda var de allihopa (vart och ett på sitt sätt).
Vilken fin kompott av dig och Mats.
Jag kommer också att tänka på ”Vem kan segla för utan vind”.
Käkade förresten säkert tio björnbär i helgen, inte så många kanske men goda var de allihopa (vart och ett på sitt sätt).
Hej Slow, björnbär är goda, lingon likaså. Just nu står jag och gör plommonsylt. Också det är gott. Och tyvärr har vartenda förbaskat (det starkaste ord jag tar till så här bloggledes) plommon en egen kärna. Grr … men visst, kärnor är viktiga att ha, för bär och folk.
Hej Slow, björnbär är goda, lingon likaså. Just nu står jag och gör plommonsylt. Också det är gott. Och tyvärr har vartenda förbaskat (det starkaste ord jag tar till så här bloggledes) plommon en egen kärna. Grr … men visst, kärnor är viktiga att ha, för bär och folk.
Bryggsegling är just det.