Pratar hästarna med varandra?

Jag tar en promenad denna vackra sensommarlördag, bort till kullarna nära Torna Hällestad där tant Surre växte upp. Här går hästarna och betar på den stora ängen och ser ut att ha det  gott.

Två hästar står bredvid varandra, kanske barn och förälder att döma av storleken. De ser ut av vara djupt försjunkna i ett samtal. Inget hörs förstås. För de talar ju inte som vi. Men visst pratar hästar med varandra, eller kommunicerar om ni så vill.

– Du ska veta att när jag var ung så var den här ängen ännu grönare. Och mycket större.

– Jaja.

– Nu bara styckar de av och har sig, människorna brer ut sig och tror snart att det är de som härskar på jorden.

– Men lägg av, ni vuxna ska alltid måla hästfan på väggen. Hur skulle de kunna härska på jorden med sina ynkliga människohjärnor? Dessutom har de ju bara två ben och är helt beroende av kläder. Hur tror du att de skulle överleva? Men det var inte det vi skulle prata om utan du skulle ju berätta om den där kvinnan som kunde tala vårt språk. Hon verkade rätt OK. För en människa.

– Hmm, ja. För en människa. Där går förresten en! Där borta, hon den tvåbenta med hår bara på huvet! Oh, Himmelska Gnägg – ser du!! Hon måste till och med stödja sig på stavar när hon går. Ynkliga varelse.
[youtube http://www.youtube.com/watch?v=M2fZFeoBH5E&hl=sv&fs=1&]

Andra bloggar om: Hästar, kommunikation, Tant Surre, Torna Hällestad

Relaterade bilder: