Idag firas det judiska nyåret, Rosh Ha’shana. Jag har inte firat helgen på många år men har fina minnen från helger firade i mitt föräldrahem och även från andra ställen. Bland annat är en fin tradition att man äter äpple med honung – för att få ett sött och runt år!
Det judiska året, just nu 5769 men från ikväll ett år till, anger tiden sedan människans skapelse (om man läser Ha’aretz, Israels bästa dagstidning med den mest kritiska hållningen, också den dagstidning som flitigast citeras i svensk press, så ser man den judiska tidsangivelsen på sidhuvudet). Det är lite svårt att få detta att passa med Darwin men det finns ju i alla religioner ett symboliskt berättande som man får acceptera om man är anhängare. Och det är jag inte, jag är inte troende, men tycker att det är fascinerande.
Så jag tar mig en bit äpple med honung. Hoppas på ett sött och runt år.
I senaste numret av Judisk krönika som är den enda konkreta kontakt jag har med judiskt liv i Sverige, har man i nyårsnumret som kom i dagarna, en intervju med Leonard Cohen, 75 år på måndag (till födelsedagen kommer Ebba Forsbergs skiva med Cohencovers).
Namnet Cohen ger många en association till judisk identitet men inom judendomen är det dessutom något som ger en speciell betydelse åt personen – en som heter Cohen är i rakt nedstigande led släkt med Aron, Moses bror. Man har både speciella rättigheter och skyldigheter inom det judiska livet, i synagogan och utanför.
Leonard Cohen har brottats mycket med sin judiska identitet, och även sökt sig till andra andliga vägar, framför allt till zenbuddismen. Han är en sökare.
I artikeln nämnd ovan säger Cohen så här angående sitt förhållande till religion i en intervju med tidskriften Aside: Vi uppfattar en vilja bakom allt, och vi är också medvetna om vår egen vilja – det är avståndet mellan de båda viljorna som skapar det mysterium som vi kallar religion. Det är ett försök att förena vår egen vilja med en annan vilja, som vi inte riktigt kan definiera men som vi uppfattar som stark och närvarande. Det är avståndet mellan de två viljorna som skapar så stora svårigheter. Intressant tankegång tycker jag. Själv brukar jag definiera religion så här: Religion är en metafor för det vi inte förstår.
[youtube http://www.youtube.com/watch?v=ouzVlGeOjzs&hl=sv&fs=1&]
Andra bloggar om: Rosh Ha’shana, judendom, Leonard Cohen, Judisk krönika
Shana Tova – hoppas snart få se dig IRL:)
Så hoppas jag med. Gott nytt! Kram
Gott nytt! God resa!
Glöm inte herr Zimmerman i detta sammanhang.
Nej, jag glömmer inte honom. Men han har till skillnad från Leonard, inte alls hållit fast vid sin judiska identitet som LC gjort under långa perioder. I Cohens texter finns många referenser till GT (har skrivit en uppsats om detta en gång) men jag tror att det judiska har rätt liten betydelse jämförelsevis för Bobban.
jag vill också bli zenbuddhist! jag tror jag pratar alldeles för mycket! dessutom ser ju leonard så glad ut nuförtiden!
nähä:
http://www.expressen.se/noje/musik/1.1712895/har-kollapsar-leonard-cohen
…
Jahaja, du tänker dig en sådan där tigande munk? Jag har svårt att se dig i den rollen. Men vem vet? En tigande äppelmunk, kanske. Leonard ser gladare ut men han kollapsade i fredags i Valencia, hade ätit något galet – ja, jag ser att du uppmärksammat det. Idag fyller han 75! Hurra Leonard!!
grattis, bug, trill i golvet!
Jag ser att du försöker dominera kommentarlistan, så kallad com-dom. Jag har testat det på några bloggar, man känner sig mäktig, visst?
Så enkelt är det (som vanligt när det gäller Zimmerman) inte att beskriva Bob Dylans förhållande till sin judiska bakgrund.
Det finns ett och annat intressant om den:
http://www.radiohazak.com/Dylan.html
http://www.jewishvirtuallibrary.org/jsource/biography/Bob_Dylan.html
Det går också att hitta en hel del referenser till gamla testementet i ett stort antal av Dylans texter.
Testamentet, ska det ju vara.
Jag tror att du kan din Dylan bättre än jag. Men det finns en inerlighet och närhet mellan Cohen och GT som jag inte känt hos Dylan. Fast, det är klart, God said to Abraham, kill me a son, etc.