-
Smaklös men inte hemlös
Posted on oktober 1, 2009 by Eva Nygren in ÖvrigtAtt komma hem. Stiga in i det familjära, det trygga. In bland de bekanta grejorna, dofterna, in i den värld man skapar i ett hem som utgör ett uttryck för den man är och något man också kan visa och dela med sig av till andra, ens besökare. Det är något som bara är dem förunnat som har ett hem.
Att vara hemlös. Jag kan knappt föreställa mig det, för mig är känslan av grundtrygghet och också min identitet så starkt förknippad med mitt hem. Jag känner med de hemlösa.
Aluma arbetar för att skapa sysselsättning för hemlösa som genom Aluma får hjälp att komma in i samhället igen. Ett hundratal registrerade försäljare i södra Sverige säljer tidningen med samma namn och du har säkert stött på någon av dem, utanför Åhléns eller Systembolaget eller någon annanstans där det finns mycket folk.
I Skåne finns det 2 500 hemlösa män och kvinnor, en skrämmande hög siffra. Ett tusental av dessa finns i Malmö. Missbruk är vanligt bland de hemlösa men det visar sig att bland dem som engagerar sig i Aluma och tidningsförsäljning minskar missbruket drastiskt. Att bli mött med respekt är något som får människan att växa, att inte bli mött av respekt ger motsatt effekt. Alumaprojektet handlar i hög grad om att stärka de hemlösas känsla av tillhörighet och i förlängningen öka deras känsla av självrespekt.
Oktober månads nummer har just RESPEKT som tema och omslaget ser ut så här:
Julia Nygren, ibland i JAHAJA, illustrerar månadens tema på omslaget
Foto: Arvid HallbergMan kan läsa tidigare nummer av Aluma på nätet. Du kan i sommarnumret se hur innehållsrik tidningen är med texter av ett antal goda och ofta välkända skribenter med olika budskap, många väldigt fina foton och helt enkelt ett rikt stoff. Men än bättre är dock att köpa den, ja du kan till och med bli prenumerant (skriv till prenumerera@aluma.nu)! Gör det, du gör en god gärning. Följ Lunds Universitets rektors initiativ och gör något för en grupp människor som säkert har så mycket mindre materiell trygghet än du som läser detta.
Jag må vara smaklös (på ett sätt) just nu men hemlös är jag inte och det är jag tacksam för.
Andra bloggar om: Aluma, Arvid Hallberg, Julia Nygren, respekt, hemlös, missbruk
Relaterade bilder:
wow – vad häftig hon är, din Julia!
Jag ska överlämna era kommentarer, Lizette och Slow. Vad gäller smaken så tror jag att den är på väg tillbaka. Jag hörde av min vän som jag skrev om i Plommon eller vinbär, att smakförlust förekommer vid infektioner. Det bör rätta tilll sig. Grrr, när jag tänker på honom och hans olycka – jag måste ta upp det här med cykelhjälm. Du använder väl hjälm Slow, som cyklar hjämt, oj jämt, menar jag.
Hjälmt!
Men hur har hon hamnat på omslaget där då?
Jag köper Aluma då och då, men ärligt talat är det sällan jag läser igenom den eftersom det inte är så ofta jag hittar något intressant i den.
Det här med hemlösa är märkligt nog en svår fråga att lösa (och jag tycker man ska poängtera skillnaden mellan hemlösa och uteliggare). Och tänker man efter så är den rätt komplicerad. Alla som någon gång haft missbrukare som nära grannar vet ju att det finns anledningar till att somliga blir av med sina bostäder (det finns förvisso andra anledningar med). Det är lätt att tycka att man ska släppa in de bostadslösa i gemenskapen, men innebär det att man ska få en missbrukare som granne tror jag många av oss slår bakut. Nej, det är verkligen inte så enkelt som man först kan tycka.
Ja du, om du köper den så får du se! Visst, du har rätt att det inte är en lätt fråga. Jag känner mest att man faktiskt måste begrunda vad det betyder att varken ha den trygghet eller den identitetsmarkör som hemmet innebär, vare sig vi har det si eller så hemma. Jag tror verkligen att det drar undan mycket av den värdighet som vi människor så väl behöver.
Visst borde det vara en rättighet för alla att ha ett hem, man ska inte behöva vara hemlös. Men det kräver ju också att man får ta hänsyn till andra människors rätt att ha ett hem där man kan leva ett bra liv.
Tyvärr framställs ofta hemlösa som offer för omständigheterna, som om det inte finns någon anledning till att de blivit hemlösa. Det har bara blivit så. Den förklaringen är väl knappast någon betjänt av, eller?
Jag vet inte, Jah, jag har inte någon kontakt med några hemlösa. Allt är teoretiskt från min sida. Men jag kan tänka mig att själva hemlösheten är destruktiv och att få möjlighet att ha ett hem kan skapa möjlighet till att bygga upp något från att ha varit där nere. Alumaprojektet jobbar ju i sådana tankebanor.