Japanresan

I natt reste Mats och jag till Japan.

Vi sitter i ett litet plan som glider med visst brum över den skånska slätten. Vi är på väg till Japan i ett flygplan som är specialinrett. Istället för de vanliga raderna med säten finns det här ett sjukhusrum med en patient med dropp. Visserligen bakom ett draperi men vi ser det, Mats och jag där vi sitter i några av de enstaka vanliga platser som finns ombord. 

Man hör skrik från någon som inte mår bra, har ångest, tänker jag. Själv sitter jag där och undrar om det är tryggt att flyga med detta lilla privata flygbolag, ända till Japan. Dessutom är själva planet som sagt litet och jag känner mig mer och mer orolig för hur resan ska gå.

Plötsligt upptäcker jag att jag har glömt kameran hemma. Genom mitt huvud far bilder av alla de potentiella foton jag skulle tagit i Japan, spännande ansikten, färger, möten av linjer fångade av min lins. Jag blir alldeles ifrån mig. "Mats, jag har glömt kameran, vi måste hämta den!". Mats säger att jag ska bara ta det lugnt, i Japan finns det massor med billiga kameror och vi kan köpa en ny där. "Nej, jag måste ha den vanliga kameran", säger jag och går fram till piloten och frågar om han inte kan landa så vi kan hämta min kamera. Det vill han inte men när han berättar att man ska hämta ytterligare en passagerare i Bromölla, tigger jag och ber att de ska låta mig gå av där och snabbt ta mig till Dalby för att hämta min kamera.

Jag minns inte hur det slutade. Kanske vaknade jag.  

Besök gärna Psykologifabriken, nu omskriven i Svd. 

Andra bloggar om: Drömmar, Psykologifabriken, Dalby, Japan, Bromölla, kamera

Relaterade bilder: