Nu är jag nöjd. Jag var ikväll och såg den senaste filmen på temat Robin Hood. En lätt åldrad Marion är hjältinna och det känns bra att se en inte helt ung kvinna vara den som är kvinnlig huvudpersonen i denna klassiska berättelse. Att Cate Blanchett är den som levererar, för att tala modern svenska, gör inte saken sämre.
Ridley Scotts filmatisering av storyn om Robin Hood känns som en bra film att se, så här sista gången skolans Matofilm äter och går på bio. Vi har avverkat ett antal, både bra och dystra, välgjorda och obehagliga, och också mycket gripande filmer (The Road, Shutter Island och Miraklet i Lourdes är de filmer jag syfter på just här) under det gångna arbetsåret. Att se denna klassiska historia i ny tappning känns därför som en rätt annorlunda vinkling på biotittandet för Matofilms del.
Filmen innehåller både action och humor, kärlek, och den klassiska gestaltningen av ont och gott. Musiken är väldigt bra, förmodligen helt fel rent musikhistoriskt, men what the hell. Det man inte vet har man inte ont av.
Cate är så fin, ser ädel och härjad ut, helt passande för det porträtt som ges av Marion i denna tappning av berättelsen. Hennes svärfar spelas av Max, oh Max von Sydow, och man bara tackar och tar emot, det blir alltid bra när han gör det. Och hjälten, Robin Longstride som han heter fram till slutet av filmen, för det handlar om Robin Hood innan han drar på sig huvan, ja, han spelas av Russell "Gladiator" Crowe. Kanske inte fullt så storslagen som i den filmen men verkligen bra nog. Manlig och mjuk, med fin röst och utstrålning. En riktig hjälte.
Många andra kända ansikten syns i filmen som ofta förekommer både i brittiska och amerikanske produktioner. Inte minst vill jag nämna en gammal favorit, William Hurt, som jag först blev bekant med i filmen Bortom alla ord från 1986. Det är ett tag sedan.
Så, ja, en fin underhållning om man känner för det. Välgjort och välspelat och med glimten i ögat om än lite långdraget någon gång. DN, Sydsvenskan, SvD,
Andra bloggar om: Robin Hood, Russell Crowe, Cate Blanchett, Matofilm, William Hurt
Det är lite märkligt att William Hurt inte blivit ”större” som skådis fastän han har fått en Oscar. Jag gillade honom redan i The Big Chill (Människor emellan).
Ja, när jag läste om honom på Wikipedia så funderade jag också över det. Det är rätt sorgligt, han är verkligen bra. Har du sett Wim Wenders ”Till världens ände”? I den är han riktigt bra.
Glöm inte Spindelkvinans kyss – mot Raul Julia. Båda är enorma.
Har inte sett Robin, ser inte film alls för tillfället. Spelar Hurt sheriff eller prins?
Nu har jag fått tips på två filmer till sommaren, båda har jag inte sett. Eller hur var det nu – ingen av dem har jag sett. Fast det första är ju mer ordekonomiskt. Har du läst Den stora ordransoneringen av Tage Danielssson? Tänker ofta på den när jag pladdrar, eller andra. Pladdrar, alltså.