Resan till Marstal

En gammal skolkamrat till Mats som vi besökte förra sommaren, inspirerade oss att göra en resa till Marstal med honom och hans fru Kerstin. Lasse Ö, skolkamraten, som Mats träffade igen förra sommaren efter sådär 45 års avbrott, hade just läst Vi, de drunknade av Carsten Jensen, och jag var mycket sugen att göra samma sak. Eftersom vårt umgänge verkligen gav mersmak, bestämde vi oss för att denna sommar göra en resa till Marstal. Då skulle alla ha läst boken.

Har ni inte läst boken, så gör det! Den håller kanske inte hela vägen, det kan bli lite långdraget någon gång, men i stort är romanen om fiske- och sjöfartsorten Marstal och dess befolkning på Ärö klart läsvärd. Mycket därför har ön blivit något av ett turistcentrum under sommaren och vi befarade att vi skulle trängas med många andra när vi kom dit. Så blev det inte – vi var ute för tidigt på säsongen för det, tack och lov.  

Det finns egentligen bara en sak som talar emot turism i Danmark och det är den usla växelkursen. För varje dansk krona betalar vi just nu mer än 1 krona och 30 öre. Lite surt. Men å andra sidan finns det så mycket att se.

Ön Ärö når man om man är bilburen med färjan från Svendborg, södra Fyn. Det kostar en dansk tusenlapp att transportera oss fyra delvis pensionerade resenärer med bil fram och tillbaka till ön. Men det visar sig vara värt priset. Ärösköping som är den stad man kommer till med färjan är riktigt fin. Massor med gamla hus som i stort är väldigt väl omhändertagna (se FOTAT).

Mycket vackert hantverk finns att se, omsorg kring detaljer 

Men det är till Marstal vi ska. Även detta är en vacker by, numera präglad av den rusch som Carsten Jensens bok har orsakat. Men det är ändå genuint lantligt. En gammal dam vi träffar på berättar att hon just flyttat till det fina hus hon har vid hamnen. "Jag har flyttat från Vesterbro" säger hon och pekar till andra sidan byn. "Känner ni till det?". Det är det lilla formatet, på världen och husen. Vi går runt och tittar på hus och gator som figurerar i boken. 

Vi pratar med värdinnan på det trevliga vandrarhemmet där vi tillbringar natten och hon berättar med inlevelse om de olika platser som finns med i romanen. För det är fiktion med sanningshalt, romanen om Marstal. Hon berättar att man nu har gjort gymnasieutbildning på navigationsskolan i Marstal vilket gör att utbildningen får högre status och kan locka fler till byn som till stor del, liksom många vackra mindre orter vid havet, bebos av pensionärer. Vandrarhemmet är för övrigt väldigt vackert i sig – här var en gång fattigstuga, senare badanrättning och nu bor bland andra vi där. Möbleringen är enkel, men danskt designsnygg och jag blir lite kär i deras fåtöljer. Se FOTAT!

På jakt efter ett matställe kommer vi till puben The Cottage Bar. Ställets innehavare, Dave Whyte, är skotte (har en Myspace-sida!) och kan säkert erbjuda ett fint urval whisky men fastän vi har ett trevligt snack med honom så går vi vidare och äter en riktigt fin middag på Hotel Marstal, biffar respektive helstekt rödspätta som heter duga. Jag tror att bara den middagen kan få oss att minnas resan med förtjusning.

Hamnen är en spännande upplevelse med en massa renoveringsobjekt, och månen skiner fint över Marstal när vi så här, på dansk midsommarafton, tar en sen promenad.

Måne över Marstals vatten 

Alla är vänliga i denna lite sömniga by eller småstad. Morgonen på vandrarhemmet med fin frukost, serveras på innergården i sol. Vi går en sväng till sjöfartsmuséet och kyrkan. På kyrkogården ligger bland andra den "riktige" läraren, i boken Isager, i verkligheten Ishøy, begravd.  

Det är väl värt att besöka Ærø, både för de fina miljöerna, men också för det mänskliga vänliga tillmötesgåendet. Jag hade gärna tillbringat en vecka på denna vackra gröna lilla ö. Kanske tre mil lång, cykelvänlig och med många fina gårdar och vackra, vackra. Fina detaljer. Titta på mina bilder!

Möte mellan vänlig Marstalhund och Matsman 

Andra bloggar om: Vi, de drunknade, Marstal, Ärö, måne, hav, färja

Relaterade bilder: