• Läsandets underbara fokus

    Posted on oktober 3, 2010 by in Konst och kultur

    Att befinna sig i den närhet som läsning av en skönlitterär bok kan ge, ja det är något av det finaste som finns. I de goda fallen kan det bli som att resa – det finns ett spännade före (man har köpt eller lånat boken och den ligger där och väntar), ett härligt medan och sedan ett långt efter som går i olika faser efterhand som upplevelsen bearbetas.

    Läsning av den goda boken är mycket som att göra den lyckade resan. Det kräver fokus om det ska ge utdelning. Men just detta fokus gör en så vaken och på, man känner att sinnena går igång, associationerna, tankarna. Både som resenär och läsare ökar referenskapitalet hela tiden i takt med upplevelserna som lagras inom en. Man jämför, man blir påmind, man känner igen, man upplever helt nytt.

    Jag märker att jag idag läser många gånger långsammare än när jag var yngre. Hellre en långsam läsning av en bra bok än tio snabba av dåliga. Och det är lite samma med resorna. Förr ville jag se mycket (våra barn klagade över vad de kallade våra dokumentärresor där många länder, kyrkor och museum skulle beses när man egentligen kunde ligga på en strand och sola). Idag är jag glad om jag kan uppleva en plats till fullo. Mer kvalitet än kvantitet. Både i resandet och läsandet. (Fast jag vet att detta är en sanning med modifikation. Jag reser mer nu. Jag läser kanske också mer. Jag tror dock att upplevelsen är en annan.)

    Nu läser jag McEwan, med många understrykningar. Hans språk är enastående och träffande och hans tankar kring människan, som ofta, rätt dystra. Jag ser att den svenska översättningen av boken Hetta som jag nu nämner i en tredje bloggpost, är gjord av Maria Ekman vilket borgar för kvalitet (hon har översatt många av McEwans romaner, också Woolf, Atwood med flera). Så läs boken, om inte annat så i översättning.

    Jag har fått en fin bok av min syster, en bok som heter Women who read are dangerous. Boken innehåller bilder, målningar mest, på kvinnor som läser och det som ofta gestaltas är den försjunkenhet som läsaren befinner sig i, nästan bunden till boken. Det är vackert, det är liksom livet i ett samlat knippe, hopsamlat för en stund för optimal användning av hjärnan.

     

    En annan sorts liv i samlat knippe 

    Apropå hopsamlat – en fråga till mina läsare: Jag är 58 år. Fortfarande fattar jag inte varför killar spottar. Varför samlar man saliv och spottar iväg loska efter loska? Varför bara killar? Jag bara undrar.  

    Tala om märkliga associationer!  

    Andra bloggar om: Hetta, McEwan, Maria Ekman, fokus, läsning, spott

    Relaterade bilder:

4 Responses so far.

  1. Mikael skriver:

    Kolla på EM-kvalet Holland-Sverige den 12/10 och se på Zlatan när han är beredd att ta emot bollen eller, ännu hellre, när spelet är avblåst en stund. 19 gånger av 20 spottar han. Säkert beror det på att adrenalinet pumpar. Och så pinkar han revir.
    Men faktum är, jo, kvinnor spottar också. Här uppe händer det titt som tätt.
    Blir så sugen på McEwan. Hans Cementträdgården var en finfin upplevelse.

  2. Evan skriver:

    Tror du att det är adrenalinet, slow? Alltså, mer då hos stinna hannar? Här i södern ser man sällan spottande systrar. Själv får jag svårligen ihop en spottloska. Losklös.

    Om du ska in i McEwan-land så är ju Atonement en fantastisk upplevelse. Likaså Saturday som jag tror att du skulle gilla (bet den?).

  3. Jah Hollis skriver:

    Inte bara killar, men allra, allra oftast.
    Jag har studerat fenomenet vid busshållplatsen på Lundavägen.

  4. Mikael skriver:

    Adrenalinet gör mycket till – inte minst sökandet efter det.
    Håller med Jah, busskurar är utmärkta observationsplatser.

    Filmen Atonement var så mäktig och lätt på samma gång. Den långa scenen från kusten i slutet slukade mig.