Skakig, omtumlad, rädd, men också upplyft av kraften som finns i ett riktigt djupt känt budskap, fantastiskt väl gestaltat. Så är det i mig, efter "Hämnden". Missa den inte. Men prata med någon om den efteråt.
Läs Nygren först och främst. Läs Croneman (riktigt bra, fan vad han skriver fint ibland!), Sydsvenskan (hittar märkligt nog inte recensentens namn) eller Mats Johnson i GP.
Jag kommer aldrig iväg på bio nuförtiden. Det beror inte på ointresse, det blir bara inte av. Vilket gäller för så mycket annat också numera, dessvärre.