På en kort promenad idag för att testa friskusiteten, ja herregud, lite ordfriheter får man väl ta sig i sin egen blogg, stöter jag på en skiva björk. Där ligger den,
en skiva björk, helt ensam och rotlös på marken ….
Måntro vill Bjork ha min bild som omslag på ny skiva?
Jag funderar över hur den har hamnat där. Ingen björk i sikte, varken huggen eller stucken eller alls.
Jag ställer den på högkant, som ett experiment:
Skiva björk på högkant, höglänt, högmodig, högstämd
Vad säger mitt experiment? Att en platt skiva björk är fasligt tunn uppifrån. Det kallar jag livsfilosofi.
Ja, alltså, livsmodet återvänder efter sjuk vecka. Jag känner mig åter glyttig (se ovan). Men också frustrerad eftersom jag nu inte längre kan ladda upp fler foton på bloggen – utrymmet är fullt, sägs det. Det är svårt att få kontakt med ansvariga för Blogsome så man är lite on one’s own. Nu får jag klicka bort gamla bilder från JAHAJAs begynnelse. Det smärtar. Nåja. Kanske kommer hjälpen snart. Från Irland. Där sitter Roger Galligan på Blogsome och skriver att han känner sig lite "stretched at the moment" (går han inte på gym?) men att han ska försöka återkomma i ärendet.
Jag litar på det så länge, och glyttar på.
Andra bloggar om: Blogsome, glyttig, björk, Björk
Om inte Björk ger bifall så kanske Träd, Gräs & Stenar gör det.
Måhända!
Själv hittade jag en häst idag. För inte så länge sedan ett löv i form av ett fruset hjärta. Det är häftigt med naturens och tillfälligheternas små tecken. Jag gillar din björkskiva, och att du ställer den på högkant bara för att se om det funkar. Livet på högkant är fasligt tunt i toppen. Bättre att välja den breda, stadiga vägen.
Hej Lena! Ja, men man måste testa högkanten! Den ger helt andra vyer än de i platt läge … Fint med fynden i naturen!