• Nostalgisk resa

    Posted on november 13, 2010 by in Övrigt

    Vi har läst den fina novellsamlingen, Den indiske tolken av Jhumpa Lahiri, i skolans bokklubb. Den handlar på många sätt om känslor av okontakt. Okontakt i relationer men också mellan människor som befinner i kulturer där de inte riktigt känner sig hemma.

    Vid det samtal som vi har kring boken efter läsning, diskuterar vi trevande och eftertänksamt känslor av utanförskap, både generellt och personligt. Jag berättar något, en annan något annat, kring hur man kan sakna något ur en kultur man har lämnat. Jeppe, vår danske kollega, utbrister om sin egen situation: "Ja, det kan vara så underbart att komma hem till Danmark och äta fleskesteg!"

    Mina tankar går iväg till något som gått förlorat med den fina Öresundbron – båtresorna till Köpenhamn och ja, i förlängningen förstås, Köpenhamnsbesöken.

    Som barn var en resa med mamma till Köpenhamn för att handla mat något man gärna deltog i. Visst, man fick bära lite och traska runt i Köpenhamn till de olika butikerna mamma bestämt ville gå till – köttbutiken, ostbutiken, och så den fantastiska knappbutiken där mamma köpte fina knappar till sina hemmasydda kläder. Visst, ostaffären luktade dass, men vadå? Det hörde till. Och i köttaffären fanns det svål!! Det var det bästa. Ingen snackade då om kolesterol, speciellt inte med barn.

    Om det var en bra tur fick man äta spätta med remouladesås på båten. Och min bror och jag fick dela på en Ragusa, den finaste choklad som fanns i vår värld då.

    Och så var det ju citronvand! CITRONVAND! Det finns inte längre. Fan. Fan. Jaja, välfärdsproblem, etc. Men somt saknar man. Man kan inte kalla det sorg. Men saknad, i denna nostalgiska resa i minnet en lördagseftermiddag.  

    Andra bloggar om: Citronvand, fleskesteg, svål, Köpenhamnsbåten

11 Responses so far.

  1. Syssen skriver:

    Och varför finns inte citronvanden längre? Jo:
    “Årsagen er, at den indeholder farvestoffet E104, Quinolingult, som er under mistanke for at gøre børn hyperaktive.”
    Jag har aldrig gillat citronvand, men väl båtresorna till København. Fast nu är jag glad över att vi slutligen fick Bron, den som min danska mamma varit lovad sedan hon flyttade från Köpenhamn till Malmö 1939. När den väl kom var det tyvärr för sent för hennes del.

  2. Evan skriver:

    Hej Syssen! Hur kunde du, just du med god smak och allt, inte gilla citronvand?? Nåja, du fattar grejen ändå. Farvestoffet låter ju inte bra. Kunde de inte göra en blek variant? Förmodligen hade den inte slagit så väl!

  3. Lizette skriver:

    åkte med farfar & pappa för att handla kött. Åt ägg & sillamacka så liten jag var – man fick ju CITRONVAND att dricka till och då åt man vad som helst. Farfar köpte Hollandse Drops, Anton Bergs choklad och Mariannekarameller och gömde i sitt i fönstersmygen inbyggda mahognyskåp, ovanpå vilket man kunde sitta lördag förmiddag och titta ut över Mårtenstorget. Hade man tur fick man tilldelat sig en rund, mörk plommon-i-madeirafylld chokladkaka från Köpenhamnsturen. Sån’t minns man. Annat inte.

  4. Lizette skriver:

    synd förresten att jag missade bokpolen. Förstår inte hur, men det var väl när jag var sjuk:(

  5. Ingrid skriver:

    ja visst kändes det mer som en UTLANDSRESA förr i tiden – då när man fick åka båt till Köpenhamn. Somt var bättre förr! Grämer mig också att jag missade Bokpolen eftersom jag faktiskt verkligen uppskattade denna bok TROTS att det var en novellsamling. Så indisk, så välskriven, så igenkännande…

  6. Evan skriver:

    Lizette – en sådan fin historia! Kan se dig! Var var det på Mårtenstorget? Ja, fina minnen kommer upp när en berättelse dyker upp. Så dyker en annan upp. Synd att ni missade Bokpolen. Jag är så stolt över denna enkla grej vi gör. Samtalen blir så fina och intressanta. Man lyssnar, man tänker, man ger av sig själv. Och novellsamlingen, wow, visst Ingrid? Synd att du inte kunde vara med. Du ska få den att läsa Lizette.

  7. Lizette skriver:

    Huset i hörnan Ö. Mårtensgatan/Råbygatan. Det som var grönt men nu är moderniserat och fult beige/brunt. Pappa är född & uppvuxen där och hela fastigheten beboddes av släktingar, en liten mini-shtetl helt enkelt. Farmor hade tobaksaffär i gatuplan utåt Ö. Mårtensgatan. På den skabbiga innergården plockade man sten och lekte med sina låtsaskompisar. Numera är hela innergården inbyggd med hitechlägenheter och i farmors tobaksaffär ligger det säkert en mäklarfirma eller cybercafé nuförtiden.

  8. Evan skriver:

    Mats mamma växte upp på Råbygatan, hennes far var brödutkörare åt Solidar. Hon berättade, långt innan hon gick in sin demens, om barndomen på Råbygatan, det var 20-30-tal. Om man ville kunde man vara shabbesgoy och gå och tända åt judarna i Nöden i deras spisar. Då fick man “en vit bulle”.

    Säkert ligger där en mäklarfirma.

  9. Jah Hollis skriver:

    Det där med att det inte längre finns citronvand verkar vara en faktoid. Även om den som nu säljs i Danmark heter Kinley och tillverkas av Coca Cola.

    http://www.carlsbergdanmark.dk/Produkter/Pages/KinleyCitronvand.aspx

    Så finns ju fortfarande de svenska klassikerna Cuba Cola och Trocadero.

    http://www.cubacola.nu/

    Danskarna har ju sin egen Jolly Cola:

    http://www.fulcola.com/cola/Jolly+cola

  10. Jah Hollis skriver:

    Märkligt. Jag lade just in en kommentar här, men den syns inte.
    Jag gör en kortversion av den:
    Det där med att det inte längre finns citronvand verkar vara en faktoid. Även om den som nu finns heter Kinley och tillverkas av Coca Cola.
    http://www.carlsbergdanmark.dk/Produkter/Pages/KinleyCitronvand.aspx

  11. Evan skriver:

    Nu har jag approvat din kommentar som fastnat i något spamfilter i bloggen. Jag borde byta blogg som sagt men då förlorar jag ju de gamla bloggposterna i samlat skick så jag kör vidare i detta spåret även om det ibland blir lite korkat, igenkorkat! Det där med Kinley får jag cola upp!