When I’m Sixty-four

Mats fyllde 64. Det skulle firas. Kin Long i Malmö blev den valda platsen för firandet.

Sådan mat! Mat för för Mats och mig, och Vera, Chuck and Dave som var med (för referens, för de okunniga, lyssna på den goa inspelning av den kända låten). Alla utom jag i sällskapet har besökt Kina och kunde intyga att det var så här riktig kinesisk mats, oj, mat, smakar. Och oavsett jämförelsen, så var det vansinnigt gott.

Jag dricker grönt te till maten, de andra god öl, rekommenderat av Bong 

Ägaren håller en trevlig och personlig ton, helt i min smak, och när jag frågar varför annan kinesiskt mat i Sverige smakar så annorlunda så berättar han om de kinesiska restaurangernas framväxt på 50- och 60-talet under en tid när det var omöjligt att få tag i de råvaror i Sverige som normalt ska ingå i kinesisk mat. Det går idag. Kött och grönsaker som serveras på Kin Long är i möjligaste mån från närproduktion och ifrån gårdar där djuren levt livet, så att säga. Det märks. Den kyckling vi äter (Trekoppskyckling) är vansinnigt god, fyllig i smaken som allt vi serveras. Mums!

Vackra röda rislampor i taket 

Inredningen är också värd att nämnas – de röda lamporna i taket, och för en gångs skull, bekväma stolar, något man allt för ofta missar på matställen. 

Men framför allt är Kin Long värt ett besök för matens skull. Det kostar en del, vi betalade 1 500 kr för oss fem, mat, mycket mat, dryck, kaffe och en dessert. Men det var värt varenda krona.

Will you still feed me, when I’m sixty-four? Yes! 

Andra bloggar om: Kin Long, Bong, kinesisk mat, Malmö

Relaterade bilder: