Det vackra

En vacker kväll i veckan tog jag en promenad, tog den ljusa rundan som är en favorit. Den går i östra delen, strax utanför Dalby, och man ser ut över vackra betesmarker och hedar.

Det finns gott om hästar i vår del av Skåne. Jag står ofta och iakttar djuren och har någon sorts samtal med dem om de är nära nog. Jag tänker mig att det är en dialog även om det de har att säga inte hörs. 

Den här kvällen kom jag att gå förbi några ston med sina föl. Ett av fölen sprang runt och visade upp sin förmåga till trav. Hästar kan ju röra sig på många olika sätt och fölet rörde sig som om det ville visa upp sin förmåga till detta behärskade men snabba rörelsesätt. Lite småmalligt, stolt, titta på mig, jag kan.

Denna bild, Hästsnygg, målade jag efter att ha sett många fina hästar vid Haväng

Jag stod och tittade på de vackra djuren och funderade över hur mycket mindre komplicerat vårt förhållande till det vackra är när det ligger utanför den egna rasen. Hästar kan vi okontroversiellt tycka är vackra, ingen säger, "men hallå, det yttre är bara skin deep, det viktiga är personligheten, inte utseendet". Eller, "du är så upptagen av hästars utseenden, inser du inte vad detta gör för de fula hästarnas självkänsla?". 

Med människor kan vi ju dels differentiera så oändligt mycket mer vad gäller olika utseenden än vi kan med andra djur, och sedan finns det så många andra faktorer som ingår i våra bedömningar av våra medmänniskor än av deras yttre. Och så ska det vara. Men det är skönt att få utbrista i ett enkelt vackert ibland. Eller snyggt.

Andra bloggar om: hästar, trav, skritt, det vackra

Relaterade bilder: