-
Ingen kan sitta som en grönsnabbvinge
Posted on augusti 22, 2011 by Eva Nygren in Konst och kulturMin kollega Staffan Börjesson har fått Gerard Bonniers essäpris för sin bok "Ingen kan sitta som en grönsnabbvinge". Boken som recenserades förhållandevis kort i Sydsvenskan är Staffans tredje utgivna. Alla är skrivna i en essästil som är språkligt genomarbetad och föredömligt lättläst.
Boken som Staffan nu får pris för handlar om grönsnabbvingar, fjärilar, Nabokov och en hel del annat. Det är skönt att vara ute i naturen med Staffan. Så här kan det vara när han tar sig ut, för att se sig om:
Nu kan jag skrida över de vidsträckta betesmarkerna och bara se till att parera fjolårets intorkade komockor. En flock rödvingetrastar har slagit till i en björk och jag går mot den brusande sången. Som i ett slag tystnar hela flocken. Några fåglar ger sig iväg, andra tar försiktigt upp sången igen, men när jag kommer för nära droppar de av en efter en.
Det är april och uppbrott i luften.
Det blir som ett äventyr att vara ute i det fria, och jag, som inte har Staffans ornitologiska kunskap dras med trots detta, i hans inlevelse.
Men boken handlar också om Vladimir Nabokov och hans endomologiska intresse, ett som alltså Staffan Börjesson delar. Det handlar om Nabokovs upptagenhet av fjärilar och hur de alltid finns med på något sätt i hans böcker. Det är fascinerande att se hur Staffan lyckas kombinera sina olika intressen i boken, engelsk litteratur (han är bland annat engelsklärare), ornitologi och även filosofi som han också har som undervisningsämne. Hans musikintresse märks också när han drar paralleller mellan Chet Baker och en fjärils rörelser!
Låter detta som ett rörigt hopkok? Tro mig, boken är så välskriven, stoffet så intressant och vindlande skönt serverat, att man bara kan bli imponerad. Det blev tydligen också Bonniers då man låtit detta pris, som tidigare år till exempel delats ut till Kerstin Ekman, Horace Engdahl, Peter Englund och Sigrid Combüchen, gå till denne klartänkte, stilsäkre och passionerat fjärilsintresserade gymnasielärare som alltså får äran och priset på 100 000 kr år 2011.
Både Börjesson och Nabokov och Sarisen, på bilden, gillar blåvingar
Andra bloggar om: Staffan Börjesson, Ingen kan sitta som en grönsnabbvinge, fjärilar, Gerard Bonniers essäpris 2011
Relaterade bilder:
Det är bara att gratulera. Själv skulle jag inte känna igen en rödvingetrast om den så satte sig på axeln på mig. Däremot kommer jag ihåg vad trummisen som fick hoppa in i Beatles när Ringo opererade bort tonsillerna 1964 heter.
http://www.youtube.com/watch?v=0lsUl1XmL-U
Ja, det är väldigt kul! Och att kunna vet vad den trummisen heter, det är rätt häftigt! Och så kaxiga de var, de grabbarna. Men de hade rätt goda skäl!
Vad gäller Staffans pris så har fortfarande Sydsvenskan inte skrivit om det, trots att det gick ut som en TT-nyhet för en vecka sedan och många tidningar åtminstone skrivit en notis. Jag har mailat flera gånger om saken men – nä! Att en lundaförfattare för ett pris med sådant anseende, vad mer ska man göra för att komma i tidningen? Inte vara medelålders?
Jag vill inte vara sarkastisk, men hade han gått ut öppet med att han har någon udda sexuell läggning, eller kanske konverterat till någon mystisk religion tror jag oddsen för publicitet i Sydsvenskan ökat.
http://jahhollis.blogspot.com/2011/08/nu-har-malmofestivalen-2011-dragit.html
Den ska jag köpa,läsa och därefter ge till maken (skådaren).
Konstigt med sydsvenskan, den (de) brukar väl hålla koll på Lundaborna.
Eva
Jah, kanske är det så. Jag fattar inte hur de tänker, men att han inte redan är känd och att han är en ”lågliggande” person ökar kanske inte chanserna. Men är inte bedriften i sig värd ett omnämnande? Trist. Och Eva, gör det, ge den till maken, den är verkligt fin. Jag vet inte om Sydsvenskan är så bra att hålla koll på Lundaborna, jag tycker att det gör rätt svåra missar.
Jag känner ju en och annan som jobbar på Sydsvenskan, och jag tror att somliga skulle stämma in i min bedömning. Sedan tror jag att Sydsvenskan de senaste åren flyttat en del av sitt fokus från Lund till Malmö. Sydsvenskan är nu en Malmötidning först och främst.
Det är ju rätt på sätt och vis att man fokuserar på Malmö, det händer mycket i er stad. Trots detta får man ju räkna med att en akademikerstad som Lund ger mycket att skriva om. Det är ju konstigt att ignorera det. Skånskan är ofta bättre på att värdera Lundanyheter rätt, tycker jag.