Ni som inte har sett Wim Wenders fantastiska "Pina", filmen om den ryktbara tyska koreografen Pina Bausch, ni har något extra framför er! Filmen är gjord i 3D, vi såg den i 2D på Kino. Kanske missade vi mycket i det, men det var ändå en väldigt stor upplevelse. Det är dans, musik, teater, uttryck i kropp, ansikte, händer, i rummet. Fantastiska miljöer, en hel humor (en känga ges åt den klassiska balettens tåspetsdans delas ut när balettdansösen stoppar i kalvkött i balettskorna innan hon går upp på tå), ja, det är mycket att njuta av i filmen som verkligen gör en uppåt.
Miljöerna kommer bland annat från Wuppertal där Pina Bauschs balettkompani höll till. Här finns också de fantastiska hängande spårvagnar som används som bakgrund i filmen flera gånger.
Tala om postmodernt, eller nya sätt att använda det gamla! Detta är en genreöverskrivande film, den har ingen storyline, är inte en dansfilm som vi tidigare sett dem, dessutom är användningen av 3D ett sätt att påminna om det rumsliga i dansen.
Vill ni läsa en av många entusiastiska recensioner så läs Mattias Oscarssons recension. Eller läs Malena Forsares fina text.
[youtube http://www.youtube.com/watch?v=LGKzXUWAjnI&w=560&h=315]
Andra bloggar om: Pina, postmodernt, Wim Wenders
Härlig den verkar var. Och så roligt att Wenders är ”tillbaka” – jag tycker att det hänt väldigt lite hos honom sedan Texas och Berlin.
Ja, Micke du måste se den! Och uppe i 08-området kan man säkert se den i 3D. Wim Wenders är en stor favorit, för mig. Himmel över Berlin förstås men också Till världens ände som jag älskar.