-
Multi-taskig?
Posted on mars 2, 2012 by Eva Nygren in ÖvrigtPå min skogspromad hör jag fågelsång och mina egna steg. Solen strålar, ja detta slitna uttryck är det enda riktiga för att beskriva kraften i vår stora lampa denna dag.
Plötsligt bryts denna sköna ljudmiljö upp av ljudet av en mansröst. Han kommer springande mot mig i de leriga pölar tjälen resulterat i och jag ser hur han vinglande styr en vagn med barn i, över de träspångar som lagts ut på de blötaste ställena. I ena handen håller han vagnen, i den andra en telefonmikrofon. ”Ja, vi är snart hemma” skriker han i micken och fortsätter, ”ja, jättefint om maten är klar när vi kommer”.
”Vem var det” undrar barnet i vagnen. Det var mamma, tydligen.
Alltså. Jag tror inte den här sortens multi-tasking är bra för människan. En sak i taget. En uppgift, en kontakt, i taget. Att springa i skogen är underbart. Man kan höra fåglar, man kan vänligt nicka mot trevliga kvinnor som spejar på en. Barnet får vara någon annanstans, med någon som är i kontakt. Som inte är multi-taskig med sitt multi-tasking.
Jag tror på närvaro i kontakten. Det går inte om man gör tre saker på en gång. Ja, det beror förstås på vad det är. Jag kan köpa att man både joggar och pratar i telefon men låt promenaden med barnet i skogen bli en nuande sysselsättning.
En sak i taget. Vetenskapen är på min sida i detta. Kolla:
[youtube http://www.youtube.com/watch?v=XHxrspmjbwI&w=560&h=315]
Andra bloggar om: multitasking, kontakt, nua, en sak i taget
Relaterade bilder:
Haha, vilket roligt exempel, Eva! Och så fantastiskt mästerligt skrivet! Noterar att du skickligt undviker personliga pronomen i tredje person plural… 🙂
Jag har alltid föraktat de där gubbarna som tar 10 000 spänn i timmen för att ställa sig på aulascener och inför lärare vurma för ungdomars multi-tasking. De känns så groteskt oupplysta och själsligen retarderade, tycker jag. Kanske inte någon slump att de har en tendens att alltid vara män…
Min egen erfarenhet är att jag med kroppen kan göra precis hur många saker som helst samtidigt, men att sinnet bara är med om jag gör HÖGST en sak i taget. Den där sortens multitaskers som ägnar sina liv åt att ständigt utföra många handlingar simultant tycks så beklämmande sällan riktigt vara DÄR när man försöker prata med dem. Och då menar jag prata på riktigt. Kan det finnas ett orsakssamband, kanske…?
Hej Marcus. Om jag hade skrivit pronomen hade de säkert varit de och dem. Trots detta tycker jag att det ska slopas. Vad gäller texten så är närvaro (ja, du vet ju att jag har jobbat med detta så att säga artificiellt med mindfulness) något som skamligt kommer i kläm i vår tid. Jag älskar ny teknik, min telefon, min dator. Men en sak i taget. Fast, vänta, nu har visst lagt ett nytt ord i Wordfeud ,,,