Albert Nobbs

Kino har sedan en tid tillbaka eftermiddagsföreställningar, kl 16.30 på vardagarna. Det är en utmärkt tid för Matofilm som därmed blir Filmomat – vi ser på film och går därefter på krogen.

April månads film blir Albert Nobbs. Detta trots att de två recensioner jag läst, i DN (av en ovanligt oengagerad Fredrik Strage) och SvD (Jeanette Gentele) är kritiska eller i varje fall inte entusiastiska. Men historien om den till man förklädda kvinnan som försörjer sig som butler på ett finare pensionat i 190-talets Dublin verkar trots detta intresseväckande.

Och vi blir alla rätt tagna av berättelsen som är finurligt och omsorgsfullt konstruerad. Glenn Close, som spelar Albert Nobbs, är bitvis inte bra alls men bitvis mycket rörande. Och framför allt är Albert Nobbs öde värt att beskrivas.

Albert Nobbs har sedan hon var ung förklätt sig till man, till en början för att kunna försörja sig som föräldralös och senare för att det bara blir så. Idag hade hon i högre grad kunnat bejaka sin längtan efter en annan livsstil men det är inte tänkbart i den tid och i den klass hon lever i. Hon är så ensam i sitt liv, med sina känslor, att man verkligen berörs av hennes öde. Strage kallar historien Dickensk, men Dickens hade föga känsla för kvinnors situation, i varje fall inte i sina romaner.

Berättelsen handlar mycket om klass. Överklassparen som bor på pensionatet går gärna in och delar säng man och man tillsammans, och kvinna med kvinna. Det är tillåtet för dem att tänja på normen. Men för underklassen är det otänkbart. Där ska den traditionella könsordningen råda.

Över huvud taget handlar filmen mycket om över och under. Det är Irland på 1890-talet, det är fattigt och är man utan arbete, eller blir med barn som fattig tjänsteflicka, ja, då lurar svält och misär runt hörnet. Detta skildrar filmen på ett mycket övertygande sätt.

Janet McTeer är den av skådisarna som gör starkast intryck på mig och även mina kamrater. Hon spelar en målare som kommer till hotellet som visar sig dela samma hemlighet som Albert Nobbs. Hon är en underbar person, och spelar suveränt.

Men det finns flera. Även miljöerna gör filmen sevärd och i stort är jag glad att jag inte brydde mig så mycket om Strage-Gentele, utan mer lyssnade till Nygren myself.

Jahaja. Så har jag också lagt ut lite bilder i Målat. Kolla där, eller kolla här så får du se en:

The woods are lovely, dark and deep

Andra bloggar om: Albert Nobbs, Glenn Close, Janet McTeer, Jahaja

Relaterade bilder: