-
Tunga böcker
Posted on maj 29, 2012 by Eva Nygren in Konst och kulturAv olika skäl har jag just läst två tunga böcker efter varandra. Tunga i bemärkelsen som tynger inom mig. Gör mig ledsen men också djupt påverkad.
Den första boken är förra årets vinnare av Augustpriset 2011, genre fackbok, nämligen Elisabeth Åsbrinks ”Och i Wienerwald står träden kvar”. Boken berättar om den judiske Otto Ullman som skickas av sina föräldrar till Sverige för att räddas undan förföljelse i Wien. Det är genom föräldrarnas brev till Otto som vi följer berättelsen. Vi får följa deras krympande livsrum, på alla vis, i ghettot i Wien, samtidigt som deras förhoppningar om sonens lycka växer sig starkare efterhand som deras egna tragiska slut närmar sig. Ottos liv och deras förhoppningar kring hans tillvaro och framtid i Sverige blir för föräldrarna den enda ljuspunkten. De hoppas länge att de ska kunna förenas så småningom.
Otto å sin sida, hans liv tolkas med hjälp av Elisabeth Åsbrinks efterforskningar och hon väver in historien om hur Otto Ullman blir god vän med den unge Ingvar Kamprad. Trots Kamprads familjs stöd för Hitler tar de emot Otto som dräng.
Detta är en bok med luckor. Ottos röst får vi nästan inte alls höra. Kanske är det just det som gör boken till en så stark upplevelse. Jag rekommenderar boken mycket varmt.
Att efter detta läsa Göran Rosenbergs bok, ”Ett kort uppehåll på vägen till Auschwitz” gör förstås att tyngden inom mig knappast lättar. Trots detta är hans bok minst lika läsvärd och framför allt mycket personlig. Om du vill läsa vad jag tycker om den så gå hit.
Andra har skrivit om böckerna: Åsbrinks, DN, GP, SvD, Rosenberg, SvD, DN, Aftonbladet.
Andra bloggar om: Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz, Och i Wienerwald står träden kvar
Relaterade bilder:
Sökandet efter ursprunget är nog i sig svindlande.
Intressant det där om Ottos röst som saknas och att just det förstärker laddningen, på ett positivt sätt förstår jag. Den ska jag försöka läsa.
Och innan jag läser Rosenberg, är jag nyfiken. Var det nyligen han påbörjade sin resa?
Hejsan Micke. Du känner igen dig. Ottos saknade röst var verkligen förstärkande och berättartekniskt spännande, eller hur jag ska säga. Föräldrarnas smärtsamma längtan blev så kolossal. Jag tror att du skulle sluka den boken. Även Rosenberg. Jag tror att han gjort resan länge men han har nog haft svårt att få ihop materialet.
Spännande, Eva! Absolut att jag tar vägarna dit.
[…] våren läste jag “Och i Wienderwald står träden kvar“. Det var en påfrestande läsning, men viktig. Därefter läste jag Göran Rosenbergs […]