Någon sa igår att det var nittonde gången det arrangerades, Dalby cykelfest. Vi deltog för första gången, och det var kul, riktigt kul.
Konceptet är från början amerikanskt, hörde jag igår av en gäst. För gäster får man när man deltar. När man har anmält sig till festen får man besked om vilken del i det hela man ska ansvara för.
Festen inleds med en samling, i år var det 136 som deltog, alla med cykel som fordon. Man får skumpa och tilltugg, kuvert till alla delas ut som innehåller adress till de två ställen som man är bjuden till.
Vi åt en himla god förrätt med tre andra par på en adress i Dalby där vi aldrig hade varit. Sex för oss mer eller mindre okända personer fick vi en snabb kontakt med via denna måltid och sedan cyklade vi hem för att snabbt förbereda det som hade blivit vårt ansvar, nämligen att bjuda lika många, alltså tre par, på huvudrätt. Man fick ju vara väl förbered för vi fick bara en kvarts försprång. Men det ordnade sig väl, maten var god, gästerna var riktigt glada och trevliga och vinet rann lätt genom struparna (fast jag kände nog att jag vid det laget hade kunnat bli tagen för cykelstyrefylleri!).
Nästa anhalt var ett helt annat ställe i byn, dit vi också tog oss med cykel. Här serverades en jättegod efterrätt med avec, och sex nya personer presenterades. När vi efter detta tog cyklarna och körde ner till Gästis där det skulle vara dans till orkester, var vi lätt runda under fötterna, och det var alltså inte cykelhjulen då.
En riktig helkväll eller mer blev detta. Det var kul att träffa så många nya människor och se flera nya hem. Att kalla det en fest som är ett uttryck för integration som någon sa tycker jag dock är fel. För även om de 18 nya personer vi träffade igår var olika så var vi i stort än homogen grupp – ingen av Dalbys singlar var med, och de måste vara många, inga invandrare, inga arbetslösa, inga gaypar och ingen bodde i lägenhet fast det finns såna i Dalby.
Men trots detta var det en kul och minnesvärd kväll. Att ha sina nöjen i Dalby, på cykelavstånd är lyxigt och känns bra på alla sätt. Ju mer vi kan göra här på plats, desto mer fyller platsen våra hjärtan.
Andra bloggar om: Dalby cykelfest, Dalby
Man måste börja någonstans – och man glömmer aldrig att cykla när man väl lärt sig.
Det låter väldigt trevligt, din cyklut!
Ja, inget sånt i vad kallar ni det nu, Sunken, Sumpen? Anä, det var styggt.
Later som en ide som borde upptas av manga byar! Jattetrevligt!
Funkar det i Agur, tror du?
[…] Nu har det hänt igen. Vi har varit med på cykelfesten i Dalby. […]