Alla fisarna

Jag är lite enkelhuvad. Missförstå mig inte, mitt självförtroende vad gäller min intelligens är inte lågt. Jag vet att jag är intelligent. Bitvis. Men på somliga sätt är jag rätt simpleminded. Som det här med miljön: Vi oroar ju oss alla. Som det ser ut nu kommer det att gå åt helsicke med vår jord.

För mig känns det svårt att ändra min livsstil så drastiskt som Akiko Frid i Osby. Eftersom jag har svårt att tänka mig att sluta flyga (det är så härligt att resa långt bort, fort!), sluta shoppa vackra ting (dom gör mig så glad!), helt sluta äta rött kött (fast när jag tänker på alla fisarna så går det rätt bra!) och så vidare, så har jag lutat mitt enkla huvud mot ett argument en mig närstående kom med: ”Den enskildes insatser vad gäller miljön kommer inte räcka för att rädda miljön. Folk är inte tillräckligt motiverade. Det krävs politiska insatser för att det ska bli någon ordentligt förändring.”

Det blev rätt bekvämt för mig. Jag tänkte att i väntan på att politikerna tar sitt ansvar så kan jag ju fortsätta med min ödesdigra livsstil.

Ända tills jag igår öppnade Sydsvenskan och i samma artikelserien som den ovan läste ett uttalande av en naturgeograf som gav mig en smäll på käften. Han menar att de politikerna kommer aldrig bli valda som vill driva en miljöpolitik som skulle kunna förändra förutsättningarna för miljön i sådan grad att vi verkligen kan vända trenden. De kommer helt enkelt aldrig får tillräckligt med röster.

Förstår ni varför jag tycker jag är enkelhuvad? Nu står jag där igen. Och måste trots allt ändra min livsstil. Rejält.

Vad göra? Det är svårt men så oerhört viktigt. Samtidigt kan sådan företeelse som klimatångest få mig att känna att visst, vi måste jobba med detta men inte tappa bort glädjen över att få vara med alls.

Glädjen finns här och där. Jag ser fram emot juldagarna som blir i lugnets tecken. Inga presenter, en anka på julafton. Eller två, en i teven och en på bordet. Ett nyinköpt pussel. Mera.

Och så kan man glädja sig åt annat: Hen används nu i åtminstone en domstol. Ett utmärkt användningsområde när man vill undvika han/hon-soppan.

Så finns det ju musiken. Medan jag skriver detta så går First Aid Kits musik i Spotify på datorn. Dom kan dom, förstahjälpenflickorna. Rimligt att de fått så många Grammisnomingeringar. Lyssna på fina röstanvändningen här!

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=PC57z-oDPLs]

Andra bloggar om: Fisar, miljön, enkelhuvad, simpleminded, glädjen, First Aid Kit

Relaterade bilder: