• Drömma mina drömmar

    Posted on december 26, 2012 by in Konst och kultur

    Min bror sa det. Det är skönt att vara ledig och få drömma sina drömmar. De, drömmarna, kommer oftast till mig när jag inte har något som ligger framför mig nästa dag på jobbet. Nu, när jag har jullov, har jag redan fått nytt material för min virtuella drömbok som jag skriver i sedan ett år.

    Jag kom hem. Det gamla trädet som vi planterade när vi flyttade hit för 28 år sedan var borta. Istället fanns det en mycket grön gräsmatta som var konstgjord. Jag kikade ner där trädet stått och såg att hålet som skapats av de borttagna rötterna var mycket, mycket djupt. Jag var rätt arg att någon annan än jag tagit bort trädet. Men solen sken och gräset var smaragdgrönt. Trädet var borta men det var väldigt vackert där ändå.

    En sådan vacker dröm för en trädälskare och älskare av symboler och metaforer. Det svindlar. Över huvud taget är drömmar en gåva. Från mig till mig.

    kvinna

    En dröm jag hade. Anä. En bild jag tog som jag tjoade till litta i iPhoto och Sketchbook.

    Och i morse somnade jag om efter en orolig natt. Pappa, som dog när jag var knappt 17 i leukemi, låg här uppe i huset och skulle dö. Han var tunn som Långa farbrorn, som papper. Jag kunde bära honom i mina armar. Han vägde lätt. Jag bar ner honom för att begrava honom.

    Tja, ni ser. Man formulerar drömmen och den får den betydelse man vill ge den. När jag berättar den för en person, blir det si, för en annan så. Och när jag skriver ner den får den för mig sin mest sanna betydelse.

    Jag ser med förväntan fram emot kommande lediga dagar som ger avspända nätter. Som ger spännande drömmar.
    Andra bloggar om: , , , , , ,

6 Responses so far.

  1. Jah Hollis skriver:

    Drömmar är intressanta, och nu tänker jag mest på dem man har när man sover, även om dagdrömmar kan vara intressanta de med. En period i livet, när jag inte bott i Malmö så länge, skrev jag ner de nattliga drömmar jag kom ihåg på en gammal ur-dator med floppydiskar. Det visade sig ju rätt snart att vissa teman återkom. Tyvärr lyckades jag aldrig spara det jag skrivit på den snabbt otidsenliga datorn. Men jag minns vissa av de återkommande drömtemana och märker att det är väldigt sällan de dyker upp när jag drömmer nuförtiden. Drömmarna ändras väl med hur det verkliga livet förändras. I morgon, torsdag, lämnar jag tillbaka min övernattningslägenhet i Kristianstad. Slut på den epoken.

  2. Jahaja skriver:

    Hej Jah. Vilka teman återkom för din del? Jag har drömt mycket om hus. Husfasen verkar ha upphört tills vidare, åtminstone. Det är häftigt att läsa om sina drömmar, efteråt. Det är så galet och kreativt och intressant. Frågan är om det är så intressant för andra. Tack och lov har jag flera psykologer i bekantskapskretsen!

  3. torgust skriver:

    Blir glad och avundssjuk på den smaragdgröna gräsmattan:) Jag drömmer i stort sett alltid i svart(vitt). Intressant likhet att våra pappor dog när vi var så unga, för det var väl inte bara en dröm att du var 17? Jag var 20, när min pappa hängde sig.
    Gissar att det är svårare för en man att förlora sin far tidigt än för en kvinna. Det där med förebilden.
    Minns jag rätt så dog Olof Palmes pappa när Olof var 7 och Göran Rosenbergs när Göran var 11.
    Jag fick tre gånger så lång tid med min pappa som Olof och dubbelt så lång som Göran. Kanske ett skäl till att jag fick mindre behov att (framgångsrikt) kompensera förlusten. Dessbättre hade min pappa en viss känslomässig närvaro, som blivit en viktig bärkraft i mitt liv, medan mamma mest spred självupptagen oro under sina 71 år. Inte undra på att jag drömmer i svart, men därunder finns alla färgerna liksom mammas kärlek finns där djupt begraven.
    Oj, vilka tankar ditt inlägg inspirerar till. I like!

  4. Jahaja skriver:

    Intressant, Torbjörn, det du skriver om svartvita drömmar. Jag tror inte att mina drömmar alltid är färgstarka men här var det tydligt.

    Pappa var 63, jag knappt 17 när han dog. På riktigt. Det gör ont än. Men säkert, som du säger, kan det vara svårare för en man. Mina pappa representerade, eller förde in, det i mitt liv som är viktigast på många sätt – konst, kultur, men också annat mindre bra.

    Nåja, vi är inte bara produkter av det förgångna, eller vad säger du? Far- och sonrelationer är väldigt mycket i ropet nu i litteratur och film. Har du läst McCarthys The Road, Vägen? Fantastisk, hemsk men också underbar. Alldeles, alldeles.

    • torgust skriver:

      Nej, inte ens hört talas om den boken, men tack för tipset! Den åker upp på min kom-ihåg-lista bums. Min pappa blev 57 år. Det var ett viktigt symboliskt vuxenblivande att bli äldre än han blev.

  5. Jah Hollis skriver:

    Påfallande många av mina drömmar då, på 80-talet, utspelade sig i Oskarshamn, som jag ju flyttat ifrån, och många gamla vänner var med. Ofta handlade det om att vara inblandad i saker (som festivaler eller konserter och liknande) som aldrig, av någon anledning inte blev av utan rann ut i sanden. Fråga mig inte hur man ska tyda det, men det var länge sedan nu.
    Bangles har jag väl koll på även om jag inte känner till mycket mer än deras hitlåtar Manic Monday som Prince skrev och så Walk like an Egyptian. Faktum är att de har återförenats och spelar tillsammans igen.