Någon enstaka post får bli mer personlig än andra. Som när jag talar om hålet.
Jag har gjort en tavla som hänger i vår hall. Den heter ”det finns ett hål inom mig som jag fyller med färg och ord”. När jag sysslar med färg och ord så tänker jag inte på att det finns ett hål. Nej, hålet märks i andra lägen. När orden inte räcker till eller färgen inte inte känns tillgänglig. När hålet känns.
Varför ett hål? Hur uppstår håligheten. Jag tror att jag kände samma känsla innan jag fick barn. Ibland. Nu, i ett skede när barnen inte längre fyller hålet, de är sina egna, när jobbet inte längre, av olika skäl, tycks ge samma amalgameffekt som tidigare. Ja, då. Då känns det tomt. Hålet gör sig gällande.
Ibland fyller jag hålet med köp. Jag köper vackra saker, till mig själv, hemmet, eller någon annan. Det fyller lite. Någon mig närstående sa en gång att man behöver inte köpa allt man gillar. Man kan titta på det istället. Men det ger inte samma amalgameffekt.
Många menar att ”unna dig, du ska inte ha dåligt samvete för att du shoppar, du är värd det”. Visst är jag det, det är klart men det handlar inte om det. Det handlar om att hålet fylls artificiellt.
Några menar att visst hålfyllande i genren köp, är bättre än annat. Att det är tjusigare att fylla hålet med köp av tekniska prylar än kläder. Fin mat bättre än ting. Varför? Det förstår jag inte.
Som min kloke man sa nyss, så ger ju hålrummet samtidigt nya möjligheter. Man kan fylla hålet (livet?) med annat, något nytt, något riktigt bra. Nya perspektiv öppnar sig framför en.
En-samheten som förr kunde skrämma, den skrämmer inte längre. Inte mig i varje fall. Jag går in i något som går både bakåt på något vis, och inåt.
Det är svårt, det är smärtsamt. Men det är livet också i sin tydlighet. ”Ordet ’livspussel’ är en stor lögn. Livet är inte ett problem som vi ska lösa, utan något som vi ska leva.” Så uttrycker teologen Antje Jackelén det i dagens Sydsvenskan. Det gäller kanske att se dessa existentiella krux som en del av livet. Inte en pusselbit som ska ge en lösning om man hittar den utan en integrerad del av det verkliga livet.
Murakamis bok Fågeln som vrider upp världen tycks mig, såhär 650 sidor in i läsningen, handla om detta. Det förekommer rätt mycket hål i den boken. Framför allt brunnar. De fylls ibland. Ibland vistas huvudkaraktären bara där. Känner tomheten. Ett slags liv.
Tack för idag.
Andra bloggar om: Murakami, hål, tomhet, existensen, ensamheten
<333 ! livspusslet är ett av mina hatord!
Just nu är det sorg i mitt hål och uppmärksamhet att vårvintersolen skiner därute. Och jag tänker att tillvaron känns som ett hål, när jag plågas av vad den innehåller. När jag är ett med innehållet i hålet upphör avskildheten och hålkänslan och blir JAG och LIV.
JAGLIV – kram till er mitt i min delvis avskilda sorg
Dåndimpen, det är ett hemskt ord. Vissa ord borde förbjudas. Fast nu var jag sträng igen.
Torgust, du har andra bilder än jag tydligen. Du använder hålmetaforen på annat sätt. Så länge vi förstår varandra. Och det gör vi ju.
Ta inte illa upp, men mina associationer gick till Hasse Alfredsons Pastor Jansson som sade att ”livet är som en påse, tomt och innehållslöst, om man inte fyller det med något”. Det ligger väl något i det med. Så skulle jag försöka hitta sketchen på Youtube, men hittade i stället Hasse A:s omskrivna tal på Guldbaggegalan som jag inte sett innan. Han är min idol!
http://www.youtube.com/watch?v=h0t8RXOjYJg
På tal om ord som borde, om inte förbjudas, så i alla fall ransoneras kraftigt: otroligt, extremt och sjukt. Ord som tappat all sin betydelse och används som utfyllnad, eller för att man tydligen inte kan hitta något bättre, eller kanske starkare. Det var en bild på en fotograf i Sydis och han sade att han var ”extremt glad” för ett pris han fått. Så illustrerades det med en bild där han såg ut som han sålt smöret och tappat pengarna. Han var i alla fall inte sjukt glad. Ja, ja!
Jah, så kul att du visar det klippet. Mats talade om det här ”talet”. En sådan charmör, sådan timing, allt möjligt. Han är underbar.
Jag får då avslöja ett hatord jag har: Som i ”tänket”. Alltså, vi måste komma in i det nya tänket och så vidare. Vad säger du om det?
Ett ord jag aldrig använt och hoppas att jag aldrig kommer att använda!
Sedan ogillar jag det nya (?) sättet att använda ”helt” som onödig förstärkning. ”Helt utsålt”, ser man ibland i tidningar. Vad är det för fel på ”utsålt”? Eller kan det vara halvt utsålt? I dag i Kb stod det om en patient som blivit ”helt botad”. ”Botad” räcker tycker jag. Gnäll, gnäll, kanske, men vissa ord och uttryck är det svårt att acceptera.
Apropå detta
http://bloggar.aftonbladet.se/janhelin/
(läs bloggposten överst om alex schulman och hål i bröst)
Intressant att läsa. Det verkar som att han tror att hålet går hand i hand med avunden när det är håliga kulturknuttar vi talar om. Men det finns mycket avund i den här gruppen. Och så finns det mycket avund mot de som på ett lyckat sätt fyller sina hål med bilder, text och musik. Avund är inget som intresserar mig så mycket. Man kan vinkla saker på olika sätt. Sett på olika sätt.
Jag har ingen respekt för vare sig Alex Schulman (som gjort sig ett namn genom att bete sig som ett svin mot folk på sin blogg en gång i tiden, en kappvändande hycklare om ni frågar mig) eller Jan Helin vars tidning gör löpsedlar på hur folk ”hånas” eller ”hånar” i hopp om att öka på upplagan. Urk!