• Tolstoj?

    Posted on mars 7, 2013 by in Konst och kultur

    Ja, frågan är alltid huruvida filmen är boken trogen när filmatiseringar görs. Speciellt de av kanon tyngda verken är nästan förfärande svåra att göra rättvisa. Men vadå rätt-visa? Rätt visa. Bäst lyckas man nog när man lyckas på någon nivå frigöra sig från texten och göra något alldeles eget. Med egen personlighet. Om man nu kan säga så om en film.

    Nya Anna Karenina är i mitt tycke en film med personlighet. Jag hade inte läst en enda recension när jag ikväll såg filmen, hade bara sett en annons för den där Keira Knightley svänger runtirunt. Jag vet inte vad jag förväntade mig men vad det än var så blev jag mycket överraskad.

    [youtube http://www.youtube.com/watch?v=rPGLRO3fZnQ&w=560&h=315]

    Filmen är experimentell. Den är, som en av mina med-matofilmare sa, mycket visuell. Det är en fest för ögat och också någon sorts lek för ögat, ja faktiskt med effekter lika trompe-lœil. Inledningen är fabulös med ridåer på en teaterscen. Shakespeares “life’s a stage and we are merely actors upon it” kommer för mig. Som om regissören vill säga: Glöm inte, detta är film.

    Det dansas i filmen och dessa scener är verkligt skickligt koreograferade. I sig gör de filmen sevärd. Musiken är intressant den med.

    Skådespelet då? Ja, Keira Knightley är oerhört vacker men i mitt tycke spelar hon alltid över. Hon är inte trovärdig. En eloge däremot till Alicia Vikander i en av de bärande rollerna (Kitty) och inte minst vackre Jude Law som spelar en asketisk och sträng men också, visar det sig, kärleksfull, Karenin. Domnhall Gleeson spelar Levin mycket övertygande och i stort tycker jag skådespelet ligger på en hög nivå. Förutom då huvudpersonen.

    För oss som läste romanen med stor behållning så får jag säga att detta är en annan sak. Gestaltningen i filmen här är bitvis humoristisk. Det kan man inte säga om boken. Det finns ett antal roliga scener i filmen, bland annat av Oblonskijs kontorister som stämplar dokument i takt med filmmusiken.

    Jag tycker också det moraliska budskapet från boken förskjuts eller nästan försvinner. Det är inte nödvändigtvis dåligt. I varje fall inte fel! Karenin utgör en mer sympatisk person i filmen, och det finns andra skillnader.

    Men det handlar väl om att inte göra det jag just gjorde. Jämföra. Detta är ju bara delvis Tolstoj. I övrigt är det Joe Wright, regissören, Tom Stoppard som skrivit ett gott manus från denna mastodontroman, koreograferna, scenograferna, kompisitören, etc, etc. Och skådespelarna, inte minst, som bär upp den här filmen som jag tycker att ni ska se!

    Läs också Svd, Sydsvenskan, med flera.

    Andra bloggar om: , , ,

5 Responses so far.

  1. Mikael skriver:

    Så kul att läsa. Den får jag lust att se även jag inte plöjt boken.
    Stoppard har varit en favorit länge. Pjäsen After Magritte är galet fin.

  2. Jahaja skriver:

    Ja, jag blev överraskad. Jag vet som sagt inte vad jag väntat men den gav också foder för tanken. Tolstoj hade ju mycket tankar kring moral. Du borde läsa boken. Den är grajjer, den.

  3. torgust skriver:

    Tänk att du hann skriva först om denna film, fast jag såg den redan för några veckor sedan och fick skrivlust!
    Gillade KK i huvudrollen, eftersom det för mig är en film om att ta sina känslor på TOTALT allvar, och dettas konsekvenser. Karenina har i mina ögon släktskap med Breivik, och från att under tio år varit hängivet inne på att BEJAKA MINA KÄNSLOR, blir det alltmer med tillägget att inte därmed alltid leva ut dem. Att hitta balans mellan förnuft och känsla.
    Sen har även boken humor. Hoppas lägga ut “bevis” på min blogg.
    Älskade teatergreppet, slåtterscenerna och slutscenen m m i filmen.
    Ska snart? se Greta Garbo, som AK.

  4. Jahaja skriver:

    Morn, morn Torbjörn (konstigt, det står att du skrev din kommentar 9.54 igår eftermiddag. Är något av det möjligt?? Nej!). Jag tycker att Keira jobbar för mycket med, ja, mun, ögon, hon har inte naturliga verktyg. Eller, de övertygar inte mig. Men smaken är som baken. Men du får mig att tänka på att filmen ju faktiskt också (om man som jag inte övertygas av Keira) på något sätt saknar bokens känslodjup. Men som sagt, det behöver inte vara fel. Boken har visst något liknande Breivik. Levin är förmodligen Tolstojs alter ego. Jag tycker att den karaktären var väldigt fin i filmen. Och den har något innerligt. Som Breivik. Det här med humorn har jag missat i boken. För mig var detta mycket en berättelse om starka känslor, om valen vi gör, hur valen har ett pris, etc. Inte humor. Däremot satir kring den enorma byråkratin. Jag vore glad för bevis. Slåtterscenerna var underbara. Har du sett filmen om Amishkvinnan med son, minns inte nu namnet, från kanske tidigt 90-tal?

  5. […] Jag känner mig upprymd när jag lämnar Kino, för här finns ett nyskapande som man sällan stöter på. Senast var det i Anna Karenina. […]