Pesach och pappa

Snart är det Pesach. Det är den judiska helg som firar ”uttåget ur Egypten”, att judarna lämnade det land där de var förslavade. Namnet, Pesach, har sitt ursprung i verbet att passera, gå förbi. Gud skonade judarnas barn, enligt berättelsen, när han (ja, han benämns som en han) i övrigt dödade de förstfödda i Egypten. Han gick förbi deras hus. Så förtäljs det. Vill du veta mer om helgen så läs här.

Jag växte upp i ett hem där vi firade de judiska helgerna. Pesach var roligast. Det var ju vår, det var en glad helg och maten var alltid himla god. Mamma stod för den. Det var traditionell judisk mat och det var mycket av den.

Fast innan man åt, skulle man läsa en bok som heter Hagaddan. Där stod det berättat om händelsen som firas, och det tog ungefär en timme att ta sig igenom den. Jag minns att när jag berättade för icke-judiska kamrater om Pesach så brukade jag säga ”och så läser man en hel bok, högt”. Inget kul när man var sådär 8-9.

Dessutom var det så att den yngste, vilket alltid var jag, skulle läsa ett stycke ur boken på hebreiska. Detta var läskigt. Jag tror, om jag minns rätt, att min storebror Björn läste stycket länge för jag vågade inte.

Pappa ledde läsningen av Hagaddan. Det tog tid, men på slutet sjöng vi sånger och det gillade jag. Sedan kom äntligen maten.

Här har jag målat pappa som jag minns honom. Han sitter i en fåtölj och lyssnar på Beethoven. På väggen hänger en tavla som inte fanns hemma men som jag idag hade målat åt honom då.

Pesach är nog den helg jag mest saknar av de judiska helger som jag inte längre firar. Kanske kommer jag ta upp det någon dag. Om inte annat så för att äta matzah, det osyrade eller ojästa brödet. Det var brått när man skulle lämna Egypten, man fick ta med brödet ojäst.

Det börjar kännas angeläget igen, det där gamla. Jag får se hur jag gör med det. Det är viktigt att styra själv över traditioner. Inte låta dem styra en.

Andra bloggar om: Pesach, påsk, viktiga traditioner, Hagaddah, matzah

Relaterade bilder: