• Jag kallar mig vuxen

    Posted on juni 9, 2013 by in Allmänt filosofiskt

    Känner ni till Bonderup? Inte? Önneslöv, då? Inte det heller? Synd. Vackra platser båda två, belägna nära Dalby. Dit omkring kör Mats ibland så här års. Han vattnar och han rensar. För han hyr mark av bonden nedanför möllan. Odlar.

    Ibland följer jag med. Jag går mellan de minimala byarna, en promenad på kanske 30-40 minuter fram och tillbaks. Vyn över landskapet är fantastisk.

    Bild 4Ofta lyssnar jag på något i min telefon. Gärna Filosofiska rummet. Nu senast lyssnade jag på ”Vad är en vuxen?”, ett samtal skickligt lett av Lars Mogensen, med Sigrid Combüchen, filosofiska praktikern Tulsa Jansson och gymnasieeleverna Joy Mbatha och Lo Owman Foster.

    Man diskuterar lite trevande kring begreppet vuxen. Jag får många intressanta tankar med mig. En av de unga låter mycket vuxen, fast på ett barnsligt sätt. En av de äldre hävdar att hon är barnslig men har mycket genomtänkta reflektioner baserade på erfarenhet. Det gör inget, man fastnar inte i semantik i det här samtalet, det böljar på och ger mig tankestoff.

    En av tankarna är förstås hur jag själv ställer mig till begreppet. Jag tänker allt på mig själv som vuxen, har länge gjort det. Det handlar säkert om en känsla av att vara min egen, att inte förlita mig på andra för avgörande beslut. Det vore rätt tragiskt om det vore annorlunda, snart 61 år efter jag påbörjade min stund på jorden.

    Bild 1Att använda barnslighet som begrepp för nyfikenheten inom en, spontaniteten, ja livsglädjen i stort, går väl an.

    Fast mycket av det som kallas barnsligt är inte enbart barnets egenskaper. Det är det djupt mänskliga, det som får oss att gå vidare mot nya utmaningar. Skillnaden är kanske att erfarenheten gör oss försiktigare, mer benägna att fega. Det kan gå åt pipan.

    Och trots det så drar vi på. Fick ett mail igår från Pia F som jag hade rekommenderat programmet om vad som är en vuxen: ”Åh ska absolut kolla upp det där … Jag tog ett krumelurpiller när jag var liten som gjorde att jag inte blev stor. Jag blev bara lång.” Underbart, från denna fotomodellånga roliga kvinna som med sin humor och rakhet i kontakten verkligen visar att hon behållit det bästa av barnet i sig.

    Så kan vi leva och vara. Plocka med oss och bevara det goda från de perioder vi tar oss igenom.  Lära oss men inte bli förminskade av feghet och försiktighet. Vara öppna utåt, bakåt, framåt. Växande vuxna.

    Andra bloggar om: , , ,

    Relaterade bilder:

One Response so far.

  1. Henrietta Shapira skriver:

    Fint, Eva!