• Ålen på Kallis

    Posted on juli 14, 2013 by in Allmänt filosofiskt

    På väg nedför den gamla trätrappan på Kallis i Malmö ser jag, just när jag ska sätta i foten i vattnet, en lång slingrande orm. Den är tjock, brungrå och riktigt, riktigt rälig. Öööh, säger jag, en orm. Några tjejer som hänger ner över kanten på träsoldäcket lugnar mig. Anä, det är ingen orm, det är en ål säger de. Ormen blir aningen mindre rälig av detta besked, slingrar sig bort från min närhet och jag säger till tjejerna (alla pratar med alla på Kallis) att jag ska låtsas att jag aldrig såg den.

    Bild

    Duo på Kallis

    Den gör dock intryck på mig. Detta långa slingrande djur. När jag läser om ålens märkliga livsstil, ja så kan man väl säga också om en ål, så blir jag förundrad. De föds och leker och dör i Sargassohavet, tar sig sedan till Europa, till kusterna här. De tar sig vidare till sjöar och älvar.

    Sargassohavet? Varför just där? Det måste vara något specifikt i den miljön som passar ålen, något unikt. Plankton, läser jag i en artikel.  Och sedan: ”De nyfödda ålarna har ett knep för att snabbare korsa Nordatlanten och nå våra breddgrader: de simmar först västerut och liftar sedan med Golfströmmen som ger dem draghjälp över havet.”

    Wow, oh wow, vad naturen är bäst. Läs artikeln jag länkar till, den är spännande.

    Detta åla-ogille utspelade sig alltså på Kallis, en av de soliga dagarna i den gångna veckan. Platsen minns jag från min barndom. Jag fick följa med mamma dit. Det var också ett o-gille. Att med naken mamma, själv naken, tvingas bada med en massa andra nakna, urgamla (i mina ögon) tanter, det var en ren plåga. Inga andra barn var där. I varje fall minns jag det så.

    Därför är det skönt att bli av med den negativa bilden av Ribersborgs kallbadhus när jag går dit med min egen dotter. En vuxen dotter.

    Stämningen är mycket speciell. Det är avspänt, familjärt och kollektivt men inte påträngande. Som sensuell upplevelse är det oslagbart att bada utan badkläder. Som social miljö är Kallis vänlig och inbjudande.

    Det enda man kan klaga på är priset. 55 kr kostar det vilket gör att många blir exkluderade. Å andra sidan, väljer man att semestra i Malmö så kan det vara värt det!

    På väg till bilen går vi förbi en dansförening som uppträder på Ribban denna soliga seneftermiddag. Många glada människor i olika åldrar dansar förbi, en schottis. Så många roliga saker man kan göra som människa tänker jag. Undrar vad ålen har för kul i sitt liv? Kanske mer än vi tror!

    Andra bloggar om: , , , , , ,

    Relaterade bilder:

2 Responses so far.

  1. Henrietta Shapira skriver:

    Dom där, vad jag kommer ihåg som svarta ålarna, har hållit till där i bassängerna i minst 68 år, det kan jag vittna till! Men visst var (och säkert fortfarande är) den speciell, den där Ribban! Två inpräntade minnen därifrån, Pappa tar mig med till herrarnas avdelning (!), antagligen var Mamma upptagen med något, och lockige lillebror Stefan slänger sig handlöst ner i en av bassängerna. Han var minsann inte rädd varken för ålar eller for djupa, svarta vatten! Och så var där två små äldre (så klart nakna) damer som ´vaktade´ och såg till att allt funkade som det skall. Ljuva minnen för mig och fin verklighet for dagens Malmöbor!

  2. Jahaja skriver:

    Kära syster, så olika våra minnen är från Ribban. Tänk att du minns din pappa från så tidig ålder! Du kan bara ha varit 5 år eller nåt! Underbart, verkligen. Och Stefan, ja det kan man tänka sig! När du säger det så minns jag också de kvinnor som vaktade. Myndiga typer, inte sant?