Apropå tennis

Apropå tennis. Bevingade ord uttalade av mig vid sådär fem års ålder. Bevingade i vår familj, vill säga.

Vi var sju stycken vid matbordet när jag var liten. Mamma, pappa och fem syskon. Jag minst. Jag lyssnade och iakttog när vi samlades till middagen och det samtalades. Försökte hänga med så gott det gick och lära mig the rules of the game. Ett ord som förekom ibland var ”apropå”. Det var tjusigt. Det verkade vara ett ord som man kunde stoppa in lite varsomhelst, typ typ, idag. Ja, det var ett fint ord.

Jag ville berätta något om tennis, kanske något jag hade hört. Vi hade pratat om sommarens semesterplaner när jag tog steget ut på den språkliga trampolinen och hoppade rakt ut med ett: ”Apropå tennis, har ni hört …” och vad det nu var jag ville berätta. Gapskratt blev svaret på detta, sexfaldigt. Jag hade inte alls förstått ordets användningssätt eller betydelse.

Min replik blev sedan lätt bevingad i familjen. Speciellt min syster Andrea kunde titta på mig och le, sådär 40 år senare, och säga ”apropå tennis” som påminnelse om mitt roliga lite lillgamla inlägg i familjesamtalet.

Men det är ju så det går till när vi lär oss nya ord. Ibland blir det fel, men det är härmar vi gör. Och testar.

Signe, en tvååring som jag har glädjen att följa och träffa, svarade i telefon nyligen. ”Hej … makaroner” sa hon. Jag tänker mig att hon kanske hört föräldrarna svara, säga ”hej” och något mer. Varför inte välja ett favoritord, för favoritmaten som tillägg? Lite random. Hon härmar.

Signe svarar i telefon

Det är ju så vill lär oss. Den enklaste pedagogiken. Den mest självklara varianten på barnuppfostran. Det är vad vi vuxna gör och säger det handlar om. Det som gäller. Det som färgar av sig.

Jahaja. Och jag gifte mig omsider med en man som älskar tennis.

Apropå tennis. Nu blev det rätt.

Andra bloggar om: tennis, apropå, härma, pedagogik

Relaterade bilder: