• Liberace, the movie

    Posted on augusti 31, 2013 by in Konst och kultur

    Jag visste inte mycket om honom. Hade bara en vag inre bild av överdådiga kläder, en flygel och mycken fåfänga. Men när jag läste att Steven Soderbergh gjort en film om honom och att Michael Douglas och Matt Damon spelade huvudrollerna , så kändes det givet att se filmen. Trots att premiären på Kino gick av stapeln samtidigt som Humorfestivalen pågår för fullt i Lund.

    Liberace, bild från Wikipedia Commons

     

    Det är en rätt märklig film på något sätt. Den känns spretig. Är den rolig eller inte? Är den sann?

    Det sista kan man fundera över eftersom “Mitt liv med Liberace” bygger på hans älskare Scott Thorsons bok om deras år tillsammans. Men det spelar egentligen ingen större roll för mig som inte har haft någon relation till denna diva. Berättelsen vi får ta del av är mycket rörande. Och med ett humoristiskt anslag som jag känner mig lite undrande inför.

    Liberace levde i yttre denial. Han var homosexuell men vägrade visa upp detta utåt. Han hävdade att han var heterosexuell och stämde till och med brittisk tidning som hävdade att han var gay. Men trots detta hade han manliga partners, många, och dog slutligen av aids under värsta epidemiperioden, 1987.

    Att jag väljer att lägga ut en bild på honom istället för en snutt där han spelar piano är för att även filmen fokuserar mer på hans yttre än hans musik. Visserligen får vi se Michael Douglas spela på Liberaces ekvilibristiska sätt och som bakgrund finns slingor av pianomusik som nog ska sätta stämningen som lite lättsam. Jag blir lätt förvirrad av den. Även den.

    För i mig är denna film en sorglig historia. Michael Douglas spelar med total övertygelse den kärlekstörstande medelålders mannen. Liberace törstar efter bekräftelse, närhet och mycket sex.

    Men han är också en man som ger. Han förälskelse i Scott Thorson känns äkta, och han vill gärna ta ansvar för den unge vackre yngling som har kvar all sin ungdomliga skönhet. Fast på sina egna villkor.

    Vi får följa relationen. Den är nära men blir efterhand lätt kvävande för den unge Scott. När han ber om mer utrymme blir Liberace oerhört arg. Ska någon sätta gränser är det han, inte hans älskare. Han visar ett fulare tryne.

    Matt Damon som Scott är bra. Michael Douglas är fantastiskt som Liberace. Detta är skådespel när det är som bäst. Tydligen hade Steven Soderbergh väntat in Michael Douglas som fått en cancerdiagnos när filmen skulle börja spelas in. Det gjorde han verkligen rätt i.

    Så allt som allt är det en fin filmupplevelse, framför allt på grund av Douglas insats. Rob Lowe som plastikkirurgen som operarer först Liberace, sedan Scott, vars operation och även hårdbantande leder till ett drogberoende, är komisk/obehaglig/parodisk men även han oroar mig på något sätt i min helhetsbild av filmen, en bild som alltså är splittrad.

    Trots det skulle jag, som flera recensenter, ge den en fyra av fem eftersom skådespelet är så fenomenalt. Gillar man sedan blingbling (inte jag!) så får man så man tiger!

    Andra bloggar om: , , ,