-
Ms Munro och Miss Saigon
Posted on oktober 11, 2013 by Eva Nygren in Konst och kulturSå glad jag blev, så himla glad. Alice Munro som Nobelpristagare! Hon är enastående bra, lyckas skriva om det vardagliga och nära så att det blir så dramatiskt som våra liv ju faktiskt är sedda inifrån. Hon är en mästare i den svåra novellgenren. Att det på det här viset sätts fokus på den skönlitterära genre som många anser vara den svåraste är ännu ett skäl att glädja sig.
När jag såg denna på en strand på Öland så tänkte jag. Om jag hade varit ett strandfynd hade jag varit detta. Nu är jag bara ett vanligt fynd.
Akvarell.Och ja, jag är glad att en kvinna får priset, endast den trettonde av över hundra. Kul också att fokus läggs på Kanada som ju har flera stora författare, inte minst Margaret Atwood, en annan av mina favoriter.
Priset har högt anseende. Man kan självklart ifrågasätta många val som gjorts av pristagare. Men nu, idag, ser jag det som ett bra pris. Till rätt person. Här kan du lyssna!
Det har varit mer kultur i veckan för mig. I tisdags var jag med arbetskamrater på Miss Saigon på Malmö opera. Det är ett verk som jag varken kände till tidigare eller hade valt att se och höra om det inte hade varit för ett gott kulturombud på vår skola. Tack för det, Gunilla!
Och det var så in i bomben bra! Bra musik, inga longörer, ja, nästan allt sjöngs faktiskt. Fantastisk scenografi även om dekoren ibland var väl bombastisk. Och förstås – fantastiska sångare! Bäst var Miss Saigon själv som sjöngs av Li-Tong Hsu, från Korea. Tydligen hade hon varit i Sverige i bara tre månader och hade trots detta lyckats bemästra vår svåra svenska intonation. Och en sådan röst, wow! Dan Ekborg som Ingenjören var också i toppklass och i stort var alla utmärkta. Det var kalas! Trots att historien är sorglig.
Nåja, det är ju bara på låtsas. Som all fiktion. Men som all bra sådan så griper den tag i en och fastän man sitter där på teatern och vet att detta bara är hittepå, så blir man påverkad. Det är stort.
Och detta gäller ännu mer för Ms Munro. Läs henne om ni inte gjort det! Hon är tillgänglig, jag lovar.
Andra bloggar om: Alice Munro, Miss Saigon, kultur, novell
Relaterade bilder:
Ja, jag ska ge Alice en ny chans, men blev glad över Åsa Linderborgs kommentar i SvD: ”för mig bränner det aldrig till. Jag blir aldrig riktigt berörd”. Undantaget i mitt fall är en novell om mötet mellan en ensligt boende kvinna och en våldsbrottsling som kommer på besök. Minns inte hur novellen slutade exakt eller vad den hette, men den har stannat kvar i känsla och medvetande.
Och så gillar jag korta böcker, berättelser. Och visst är det bra med en kvinna och att nobelpriset för första gången jag går till en författare, som jag redan läst.
Så gillar jag att hon sagt att hon gett ut sin sista bok, eftersom hon inte längre ”önskar vara så ensam som en författare tvingas vara”. Hoppas hon kommer och hämtar priset i a f.
God morgon, Tobbe. Man måste läsa henne ordentligt, närvarande. För det handlar ofta om det lilla, som jag skrev, dramat i vardagen. Och noveller tycker jag måste läsas en och en. Om man läser flera på rad blir man matt eller förvirrad. Lite som lyrik! Läser vidare på Jonas Bruns dikter för övrigt.
Har du någon favoritnovell av henne att rekommendera?
I dagens Sydsvenskan publiceras en hel novell av henne. Här är länken: http://www.sydsvenskan.se/kultur–nojen/bocker/las-alice-munros-trost/. Får återkomma med tips!