Ett lejon som heter Modig/Att våga ställa ut

Idag, min fasteonsdag, började jag dagen med att gå ner till vårdcentralen för att ta prover. Det gäller sköldkörtel, det gäller kolesterol. Fantastiskt egentligen, att man via blodet kan få veta så mycket om en människas hälsotillstånd.

Sköterskan som tar provet har jobbat där sedan vi flyttade till Dalby 1984. Hon har knallgröna strumpor idag. ”Det är så kul att ha något annan färg på sig än bara det vita i arbetsrocken” säger hon. Hon känner sig lite modig, det märks.

Det sitter ett lejon på hyllan vid hennes arbetsvrå. Ett leksaks-gose-lejon. Hon berättar att Lions (!!) i Dalby skänker sådana till vårdcentralens provtagning. Om barnen blir riktigt ledsna får de ett. ”En liten kille var här en dag, och han bara grät och grät. När han fick ett lejon av oss så sa han att det ska heta Modig”. Hon ser glad ut när hon berättar det. Det kan inte vara kul att sticka barn som blir livrädda, fint att kunna ge tröst!

Modig, ja. Att våga ställa ut handlar visst också om det. Nu är det snart dags för syrran Henrietta som bor i Israel och mig att visa upp det vi gör. Hon gör keramik, denna gång är det figurer, mycket speciella. Speciellt fina.

Och jag visar mina målningar. Rätt många ansikten denna gång. Och en del annat. Som vanligt mycket akvarell, men också lite collage och annan teknik.

Klockan 13.30 kommer Familjebandet och spelar! Det är familjen Brandqvist, pappa och tre söner, alla musikaliska, mer eller mindre kända. En av dem är min granne och han har fått resten av the boys in the band att hänga med på en spelning.

Det tackar vi för – det känns väldigt, väldigt kul, det hela.

Och litta nervöst.

Andra bloggar om: Jahaja, Dalby bibliotek, Eva Nygren, Henrietta Shapira, Familjebandet

Relaterade bilder: