Stelbent dansar

Jag ser mig som en rätt stelbent person. Äter gärna ungefär samma sak varje dag, tränar på bestämda dagar och får lätt ångest om en träningsdag bortfaller på grund av omständigheter som är svåra att råda över. Fastar varje onsdag sedan i somras. Tanken på att hoppa över en fastedag, en idé som ofta kommer för mig på tisdagkvällar, gör mig orolig. Vad kan bli följden av att bryta ett mönster? Är det inte farligt?

Å andra sidan är jag bitvis minst sagt mjukbent. Jag älskar överraskningar i mitt favoritområde, kulturen. Texter som överraskar, bilder likaså. Nytt, obeprövat, överraskande är grejen.

Och så gillar jag att dansa! Det kräver mjuka (och starka) ben! Numera sker det kanske en till två gånger om året men då är det verkligen kul. Senast var nu i lördags, 18 januari, då det vid det här laget nästan traditionella Jazzpartyt ägde rum på AF. Arrangören Louis Mitchell satsar hårt varje år – och lyckas! I år var det fullt hus och fullt ös med artister som Sofi Hellborg, Denise Gordon, Svante Grundberg som visade roliga jazzklipp, Klezmofobia med mera. Härlig stämning i hela huset och spontandans utbröt var som helst, typ.

Efter en sådan kväll är man rätt slak i bena. Det blir lagom med en tur ut på landet. Vi åker till Tomelilla konsthall där man visar Åsa Carnelid-Wickman. Det är andra gången jag är där, jag är djupt imponerad, inspirerad och känner gemenskap. Åsa CW jobbar med foton, naturfoton som hon laborerar med i digitalt bildprogram. Hon får fram häftiga och spännande effekter och utställningen som tar slut på söndag, är väl värd ett besök.

Att sedan besöka Fyledalen är ett bra tips. Detta underbara område med sina vackra vyer, sluttningar och tystnad gör gott för själen. Och så blir det en sådan fantastisk efterrätt till den måltid Åsa Carnelid-Wickman bjudit på. Se själva!

Arbetsveckan börjar. Efter en lååång måndag slår jag mig ner vid datorn och kollar om Netflix har något kul att erbjuda just mig. Jag fastnar för, och fastnar i, serien Firefly. Den ligger under genre sci-fi och fantasy bland annat och beskrivs om ”fyndig”. Det är ett väl valt ord, tycker jag. Förutom att den utspelar sig i framtiden (om 500 år) vilket är något jag gillar, så är den visserligen dyster i sin beskrivning av tillvaron, men också förbaskat rolig, och just fyndig. Manuset är på topp och karaktärna ALLA mycket likeable. Den utgörs av 14 delar varav det första är dubbelt. Det är någon sorts vilda västern över det som bland annat antyds med musiken men också moralen som gäller.

Jamen, se den bara! Den är riktigt bra!

Nu ska jag bege mig ner till Sveriges bästa bibliotek och ta ner en utställning. Vår visning där har varit en riktigt kul händelse, framgångsrik för både mig och syrran. Synd bara att väntlistan till Dalby biblioteks utställningslokal är så lång – den här gången hade jag väntat sedan våren 2008 på att komma till. Nåja, den som väntar på något gott …

Ha de’!

Andra bloggar om: Firefly, Åsa Carnelid-Wickman, Fyledalen, Jazzpartyt

Relaterade bilder: