När jag kommer med tåget till Stockholm grips jag i tunnlarna ut ur och under stationen av obehagskänslor. Jag anländer ofta på en fredag och underjorden kryllar av folk. Det är anonymt och trångt.
Samma känsla griper mig när jag nu i helgen kommer dit, en känsla av litenhet och anonymitet. Gatorna runt stationen är fulla av jagade människor, eller såna som jag som drar en liten resväska på hjul. Det låter om våra rasslande hjul.
När jag kommer över till Söder till min brors lugna kvarter då lättar känslan en aning. Här är det nästan märkligt lugnt och dessutom vackert. Hit har jag tagit mig med tunnelbana och buss.
För att hälsa på min vän Maria med familj nästa dag tar jag båten vid Barnängskajen (Stockholmska namn är så intressanta!). Den är gratis. Det tar inte många minuter att komma över vattnet och sedan går jag upp till spårvagnen som ska ta mig till Liljeholmen.
Maria och jag går en fin promenad i de angränsande områdena, Midsommarkransen, Aspudden och Vinterviken. Riktigt, riktigt vackert. Det är lugnt också här.
Tunnelbanan är det som gäller när jag sedan ska återvända till stationen för att åka hem. Samma känsla av obehag griper mig nu inne på stationen. Det är massor av folk, svårt att hitta. Jag känner mig vilsen.
På mitt korta besök har jag tagit mig fram med tåg, tunnelbana, buss, spårvagn och färja. Ja, och så apostlahästarna förstås. Det är ett fantastiskt utbyggt kommunikationsnät huvudstaden har (fast förbaskat dyrt för resenären). Men trots det så lägger men väldigt mycket tid på att ta sig från ställe till ställe. Stockholmarna själva uppskattar sin tunnelbana och andra kommunikationsmedel i staden väldigt, men jag, lantisen, jag tycker att det bara tar så himla mycket tid allting. Och så är det så mycket folk! Och så … ja, jag känner mig lite liten där. Trots att jag befunnit mig i några av Stockholms lugnaste områden.
När jag sitter och funderar kring detta så får jag via instagram reda på händelserna i Malmö i natt. Fy tusan, ska människor inte få lov att uttrycka sina åsikter? Detta är förstås en annan aspekt på storstan – den kan vara farlig. Malmö har blivit en stad som kan få en att kan känna sig rädd . Och det är bra mycket värre än att känna sig vilsen.