-
Taket trycker neråt.
Posted on mars 12, 2014 by Eva Nygren in Allmänt filosofisktÄnnu en solig dag och jag, en lyckans ost, tar mig ut på en promenad. En känd sådan. Jag går ut mot Torna Hällestad i solen. Fåglarna kvittar. Trädstammarna glimmar. Björkarna lyser rödaktigt i sina toppar och det är vansinnigt vackert. Jag tackar livet för att jag får vara med en gång till. Inte sentimentalt, nej. Det är allvarligt menat. Vår stund här på jorden är en gåva.
Glad, glad att jag kastar skugga!
Men det är allvar i mig denna lediga onsdag. Jag tänker på helgens händelser i Malmö som hos många av oss känns skakande i grunden. Att tolerans mellan oliktänkande är dålig är inte bra. När det leder till våld är det fruktansvärt. Vi är då alla drabbade. För det kan hända vem som helst som har fel åsikt enligt den våldsbenägne.
Meningarna går i sär vad gäller hur det gick till natten mellan lördag och söndag. Jag tror ändå att polisen fegar när de nu backar från de första beskrivningar som gavs i söndags, att det var nazister som var angriparna. Jag tror att polisen är livrädd för att det ska se ut som de tar ställning.
Malmö är mångsidigt och spännande. Men det är också en stad där toleransen är låg, taket trycker neråt.
Mångfald är vackert
Och så funderar jag över Nils Horner. En prima reporter, orädd och så väldigt begåvad i sin förmåga att rapportera för en bred allmänhet. En sådan förlust för demokratin och yttrandefriheten. Det också.
Vissa människor är väldigt raljanta i sin inställning till sociala medier, ”jag har inte tid med sånt” eller ”det är för folk som har überstort behov av bekräftelse”. Men hallå, ni där ute, vet ni vilken källa till information och diskussion Facebook har varit de senaste dagarna?
Så tänker jag när jag går där i solen.
Andra bloggar om: Malmö, Internationella kvinnodagen 2014, sol, liv,
Relaterade bilder:
jag håller dock inte med om att malmö inte är tolerant eller att taket trycker neråt. det är nazister som inte är toleranta. <3
Visst finns det en stor öppenhet i Malmö. Det är ju svårt att tala generellt om en stad. Men det jag känner bland annat som jude är att Malmö för allt för många, är en stad som är farlig. Det gäller dina vänner och den grupp som jag identifierar mig med. Att man är rädd att bära Davidstjärna (och så är det i och för sig på många ställen) eller visa att man tillhör en viss politisk grupp eller är feminist, etc, allt skapar ju samma kvävande rädsla. Som när taket trycker neråt. På så vis har Malmö blivit en stad där taket kanske på sätt och vis är högt. Men som sagt, trycker neråt rent generellt.