• Under all denna vinter

    Posted on juli 4, 2014 by in Konst och kultur

    Boken Under all denna vinter har fått lovord av alla de professionella recensenter jag har läst. Författaren Negar Naseh ses som en mycket lovande debutant med ett lysande språk, bland annat. Jag är mer tveksam.

    vinter

    Lasse Nummis text har gett boken dess namn: ”Under all denna vinter i oss, så mycket vår?”  Ja, det är frågan

    Boken har två delar, romanen och arbetsdagboken. Romanen handlar om Helene som bor i Västerbottens inland med sin pojkvän, en musiker. Själv försörjer hon sig som deckarförfattare. Sin barndom har Helene tillbringat i en skärgårdsmiljö utanför Stockholm.

    Modern ska komma på besök för första gången. Det är oerhört påfrestande för dottern med detta möte och hon har förberett sig på olika sätt. Inte minst genom att baka lavendelskorpor, moderns morgonfavorit, som överraskning.

    När modern kommer är hon inte så som Helene har tänkt sig. Hon är mycket mer tillmötesgående och de farhågor dottern har haft som handlar om att modern ska tycka illa om pojkvännnen, ännu mer hans mor, ogilla deras hem och livsstil, de kommer på skam.

    Vi följer Helenes tankar, hennes inre oro och fantasier. Vi får tillbakablickar till barndomen, till det burgna hemmet med god mat och goda viner. En mycket ambivalent känsla gestaltas skickligt.

    Det finns också en annan nivå. Helenes inre upplevelser som har att göra med att hon ser sådant som inte andra ser. Det handlar om ett par hjortar.  Om andra varelser. Jag upplever henne som när-psykotisk. En svala som flyger ut när hon öppnar luckan till en järnspis. Hon vrider nacken av den. ”Den är lika fin så här” tänker hon.

    När modern reser efter tre mycket ansträngande dagar har Helene också fantiserat om att döda henne.

    Andra halvan av den här boken är en arbetsdagbok. När jag börjar läsa den är jag rätt irriterad på romanen. Jag tycker att den är lite pretto, har ansatser som är mycket viktiga, ett ämne som är angeläget, om skillnaden mellan det vi känner och det andra tror att vi känner, till exempel. Men det blir för mycket symboler som kastas ut, för mycket som inte uttalas. Jag hoppas på att arbetsdagboken ska ge mig ledning.

    Så kan det dock inte påstås bli. För den är mycket intellektualiserande. Till exempel ger författaren mig förståelsen att hennes idé om de två hjortar Helene ser har sin källa i en tavla av Hill som Negar Naseh sett på Waldermarsudde. OK, men varför har Helene alla dessa bilder, varför alla dessa djur i hennes sinnevärld? Vad står de för?

    Arbetsdagboken handlar också om olika tänkares, inte minst psykoanalytikers, syn på relationen till modern och modersmord, matricid. Även detta känns som ett mycket intellektuellt förhållningssätt i en arbetsdagbok. Varför skriver hon, författaren om detta?

    Ja, det känns som att den här boken är skriven ur ett angeläget behov. Men Negar tar inte riktigt tjuren vid hornen. Romanen i sig kan funka rätt bra även om den, tycker jag, inte är färdigarbetad. Men tillsammans med arbetsdagboken läggs ett intellektuellt tak över fiktionen som den verkligen inte är betjänt av. Nja.

    ”Under all denna vinter”, eller romandelen, utspelar sig i Västerbotten där båda våra barn just nu bor. Det är spännande  att miljön är den den är. Det är också en unik bok på många sätt. Men jag vet inte om jag tycker att den är bra. Läs gärna Svd, DN, Sydsvenskan, GD.

    Boken har givits mig av en seriös läsare som jag har respekt för. Hen gillade boken mycket. Bokläsning är i sanning en subjektiv sak. För att inte tala om hur vi tittar ut genom olika fönster. Jag tänkte ibland under läsningen att det var svårt för mig som mor att läsa om en dotter som så spände sig inför sin mors besök. Trots min tveksamhet – kunde det vara jag. Både modern och dottern.

    Relaterade bilder:

6 Responses so far.

  1. Tobbe skriver:

    Tack för boktips! Den började jag omgående läsa och ser fram mot arbetsdagboken. Återkommer!
    Njutstör mig mest på yttre saker som att hon ena stunden pulsar i lårdjup snö och nästa åker spark på sjön!? Och att hon åker motorväg genom Umeå och går på Maxrestaurang vid flygplatsrondellen.Men den geografiförvanskningen är författarens frihet, så klart.

    Varför inte låta Julia läsa boken? Så får du veta hur du ligger till och om ni delar diagnos på huvudpersonen?

    Lavendelskorporna!

  2. Eva Nygren skriver:

    Det där med snön missade jag men jag reagerade på annat, som det där med motorvägen. Jag vet inte om jag håller med om författarens frihet. Om man förlägger en roman i en verklig geografisk omgivning så får man göra sin research ordentligt. Det är ju bland annat ett kriterium för ett seriöst författarskap. Men så är jag ju också sträng som du vet …

  3. Tobbe skriver:

    Ja, all denna stränghet, fast det är väl brukligt att ange om man tagit sig friheter med geografiska fakta i a f hos äldre författare. Den ungdomen, den ungdomen 😉

  4. Eva Nygren skriver:

    Haha. Jag tror faktiskt att du är en mer tolerant sort än jag, Tobbe. Jag fick strängheten med modersmjölken. Eventuellt faders-diton.

  5. Tobbe skriver:

    Med modersmjölken även här, och i skolan, i religionen, men slår mig också att vi män också har nåt slags fribrev där; att vi är oförbätterliga slarvrar, alltid i skuld till det ansvarskännande mer stränga kvinnosläktet. Som å sin sida sitter i ett än starkare skuldskruvstäd i relation till barnen.
    Hu, vilka tunga, men nyttiga morgontankar.

  6. Tobbe skriver:

    Nu är den läst och lyssnad: Mamman är ett blankpolerat isberg, men den insikten är för svår för Negar att ta in, men komitragiken, lavendelskorporna, myterna och utförslöpan ner till Gammlia glider jag gärna med i.