Mötena, mötena

Den senaste veckan har bjudit på många fina möten. Till i torsdags hade jag bjudit in Lea Gleitman, en idag 90-årig kvinna som är en av de få överlevande från koncentrationslägret Bergen-Belsen. Lea ingår i en grupp, Förintelsens ögonvittnen, numera kraftigt reducerad, som sedan 90-talet åkt runt till skolor och berättat om sina upplevelser.

Andäktiga elever lyssnar på Lea vid eftersnacket som blev mycket personligt och minnesvärt

Det var inför flera hundra av våra gymnasielever som Lea berättade om kriget, om sin familj och sin tid i lägret på ett sätt som fängslade de unga och oss lärare. I två timmar stod hon upp inför dessa ungdomar som fick höra berättelser som påverkade dem mycket starkt. Jag är tacksam att vi fick den här möjligheten till möte. Fyra gånger gjorde Lea Gleitman den här sortens besök bara i förra veckan. ”Vem ska berätta om mina släktingar och vänner när jag är borta?” sa Lea till mig på vägen hem till Malmö när jag frågade henne hur hon kunde orka med att göra dessa besök i skolor så ofta.

Det inger respekt.  Och det kändes naturligt att med eleverna idag, i kölvattnet av deras möte med Lea, diskutera det som pågår just nu med IS. Likheterna med det som skedde under naziskräckväldet är uppenbara.

Nästan direkt efter detta möte i torsdags med Lea och alla elever som tårögda, påverkade och respektfulla applåderade och ville krama henne, sätter Mats och jag oss i bilen för att köra norrut. Vi har nämligen några ärenden.

Ett är att besöka konstmaterielbutiken Westers Art i Jönköping. På grund av detta blir vi ”nödsagade” att övernatta på hotell i Jönköping och vi har valt Hotell Vox som jag bara varmt kan rekommendera. Jag har bokat den billigaste rumstypen (695 kronor mer frukost), utan fönster. Sängen är lite smal, och rummet är minimalt men det kompenseras av att det är tyst, ventilationen ljudlös och effektiv (en kvalsterallergiker är jag, jaha) och frukosten, ja, den är greit den. Mats är den som gör utvärderingen (tyvärr klarar jag inte av mycket mat på morgonen) och han är mycket impad.

Som vanligt slår jag mig i slang med personalen, också de är trevliga och jag får veta att hon som startat hotellet är 32 år. Bra jobbat!

Varför ska vi då till Jönköping just, varför denna butik, Westers Art? Jo, för att de säljer den fantastiska akvarellfärgen som går under namnet Daniel Smith. Färgerna är enastående och har minst sagt intressanta pigment så de har blivit min nya last. Många av mina senare bilder är gjorda med dessa färger och de passar utmärkt för en experimentell akvarellist som undertecknad.

Så det var GÖTT att träffa Göran Wester i butiken och ta del av hans kunnande om färg och penslar. Ett möte med en expert är något av det bästa som finns!

En bra pensel kostar. Som en skjorta typ.

Sedan drar vi uppåt mot huvudstaden, efter ett kort besök i Gränna hos vännen Maria. Väl framme lämnar vi bilen i en förort och tar den suveräna tunnelbanan in till centrum. Där börjar då en radda möten som pågår hela helgen. Det handlar om möten med de kära. De bästa.

Jag har med mig en bok på resan, Assaf Gavrons ”Uppe på höjden”. I Babel kan du se en intervju med den israeliske författaren och hans bok har recenserats i många svenska tidningar. Boken beskriver en illegal bosättning på Västbanken och dess invånare. Det är en satir över sakernas tillstånd i Israel, och som någorlunda insatt där kan jag känna igen  mycket av det som är beskrivet. Boken är rolig och träffande och ger framför allt en bild av hur komplex situationen är i det landet med en mycket heterogen grupp israeler, Västbankens egentliga invånare palestinierna och ett rätt korrupt politiskt system. Gavron ger inga enkla förklaringar.

I boken möter jag mycket av det jag känner till från Israel, framför allt i personporträtten men också i beskrivningar av natur, dofter, beteenden. Jag är på sätt och vis förvånad över att boken uppmärksammats så mycket här i Sverige.

Vi får se Farsta. Många gånger har jag känt att jag egentligen inte vet något om Stockholm, eftersom besöken begränsats till muséer och besök i butiker på Söder. Men nu har vi haft anledning att se mer än en förort och Farsta är en av dem.

Det som är fantastiskt med Stockholm, bland annat, är ju hur naturen ofta finns inpå knuten. Fem minuters promenad från Farsta centrum ligger en badsjö och fina promenadstråk. I stan!

När vi svischar hem genom Sverige från Stockholm till Dalby på sex timmar skiner solen över oss. Det har varit fina och vackra dagar med många möten. Tack för alla, Lea, Göran, Maria, Gunilla, Klara, Adam, Julia. Och så Assaf i bokform, då!

Andra bloggar om: Assaf Gavron, möten, Farsta, Westers art, Daniel Smith akvarellfärger

Relaterade bilder: