Dardel och Pinneberg

”Den drunknade flickan” heter den här bilden från 1919. TItta på färgsättningen, de märkligt lutande figurerna.

Inte bara har jag mer tid nu att ägna mig åt två kära områden, bildkonsten och böckerna. Jag känner dessutom också en annan kontakt i mötena. Kanske speciellt med böckerna. Under mitt sista år som lönearbetare hade jag ibland rätt svårt med mitt fokus i läsningen.

Just nu läser jag Hans Falladas ”Hur ska det gå för Pinnebergs?”. Det är något med hans stil som jag har svårt med, någon sorts jämnhet eller monotoni i flödet som gör att läsningen bitvis inte riktigt engagerar. Men i stort är det här en berättelse som verkligen ger mig perspektiv. Bland annat på 1900-talets historia. Tyskland under depressionen, inifrån, det är det boken verkligen ger.

Johannes och Lämmchen Pinneberg som möts på en strand, har det skönt, blir förälskade och sedan – ja, det går som det går. Hon blir gravid. De ska leva på en minilön som dessutom är mycket osäker. Boken handlar väldigt konkret om deras livssituation och deras försök att skapa ett drägligt liv i en  hopplös situation och en hopplös tid. Tyskland hade när boken skrevs en arbetslöshet på 40% bland arbetare. Som dagens Grekland? Det finns ju fler likheter.

Så det är härligt att läsa. Och så har vi då bilderna. Ja, dom ja. Vi åker in till Malmö där Moderna nu sista helgen visar Dardelutställningen som pågått sedan i februari. Det är alldeles lagom med material, kanske ett femtiotal tavlor. Vi hinner titta ordentligt, och dessutom är vi med om en kort visning som ger mycket mer.

Dardel var en orolig själ. En orsak kan vara att han led av en hjärtsjukdom, en annan hans bisexualitet som kan ha varit problematisk i ett Sverige som faktiskt inte ”tillät” homosexualitet enligt lagen förrän 1944 (Dardel levde mellan 1888 0ch 1943). Han kom från en adlig bakgrund men lämnade ”von” bakom sig – huruvida han också vantrivdes i sin klass vet jag inget om.

Självporträttet. Åh, Nils. Handen, blicken.

I vilket fall som helst är en del av hans målningar oerhört gripande. Jag visar här de två som gjorde starkast intryck på mig. Något med det sneda, det utdragna, känns så starkt i mitt hjärta. Har ni chansen så ta er in till Malmö imorgon, sista dagen!

Vi går alldeles innan det ska föras en diskussion på muséet om hur muséer ska förhålla sig till verk som kan ses som stereotypa eller rasistiska. För mig känns frågan konstig. Om man vill titta på Dardels målning ”Svarta Diana” på museum så får man väl sätta sig in i under vilken tid och tradition den skapats. Jag tycker att det är med trigger warnings är att omyndigförklara och ta ifrån människor eget ansvar för sitt tänkande!

Efter utställningen letar vi upp den romska begravningsplatsen i Malmö. Det är oerhört intressant att se hur olika vi tänker kring våra döda. Här är det stora monument, nästan varje grav har en graverad bild på den döda. Det är gripande och visar hur viktiga dessa gravar är för de efterlevande. Dragspelet säger vad som varit kärt för den döda.

På vägen ut ur staden Malmö kör vi förbi det romska området på Industrigatan. De levande romernas miljö är skrämmande fattig. Pappkartonger och presenningar. Kan inte Malmö stad bidra på något bättre sätt? Det slår mig att bilden på en pojke som drunknar långt borta i Medelhavet kanske engagerar mer än de fattiga romerna som lever så nära inpå oss?
Andra bloggar om: Moderna, Dardel, trigger warnings, romska begravningsplatsen,

Relaterade bilder: