”Tyvärr nödvändigt efter att EU svikit.” Den här rubriken möter mig när jag öppnar dagens Sydsvenskan. Jag känner mig lätt illamående när jag läser detta. Tyvärr? Tyvärr är apelsinerna slut idag, tyvärr hinner jag inte möta dig vid tåget. Tyvärr är ett ord vi använder när vi lite artigt vill tala om att någons förväntningar på något ej livsavgörande inte kan infrias. Ja, eller så används det ofta för att markera att den man kommunicerar med har för höga förväntningar.
Hur känns det för en flykting att se den rubriken? Först – detta vidriga ord i sammanhanget, som om man bara lite sorgset och artigt avfärdar det hela. Tyvärr. Sedan skylla det hela på EU! Detta är inte sant. Det som händer nu handlar inte alls bara om att EU svikit.
Sverige kan dels ta emot fler flyktingar, ja, vi kan för att vi måste. Vi måste dock se till att fördelningen av flyktingar blir mycket mer rimlig mellan kommunerna i landet.
Sverige måste mycket mer aktivt driva på ett förändrat synsätt i EU. Jag är skitbesviken på EU som projekt. Var är solidariteten länderna emellan? Och det har blivit just som jag har befarat. Man skyddar sig mot de som är ”utanför”, de flyende från diktaturer och krigszoner. Man stänger gränserna. Vi ska ha. Dom får klara sig själva.
Vi kan inte både bejaka en globaliserad värld och avvisa flyktingar. Antingen är vi en värld eller så är vi inte en värld. Jag vet att detta inte är enkelt. Men vi kan inte använda gamla synsätt i en värld som den vi har idag. Vi måste tänka nytt och tänka medmänskligt.
Det är också vi som sviker. Vi måste se det som det är.
Andra bloggar om: svika, solidaritet, medmänsklighet, ansvar, fördela, flyktingar