Sorgsen resenär

I Glyptotekets spännande tillbyggnad.

Vi åker till Köpenhamn med tåg för att träffa goda vänner. En fin eftermiddag blir det, med besök på Glyptoteket. Det är en av våra favoritplatser i den här vackra staden. Vi tittar på fynd från nuvarande Egypten, sådär 4 000 år gamla och förundras.

Så ska vi då hem denna heta fredagseftermiddag i juli. Det har inte gått att köpa en duo-retur-biljett av okänd anledning i automaten i Lund så nu behöver vi köpa returbiljett på Hovedbanegården. Det tar en lång stund att hitta den automat som säljer biljetter för svenska resenärer med rabattkort, inklämd som den är i ett hörn. Danskarna verkar inte så intresserade av att serva svenska resenärer.

När vi sedan ska ta reda på när tågen går syns inga tåg till Sverige på skärmarna. Bara tåg till Kastrup är uppsatta i den riktning vi ska. När vi frågar en vakt så säger han att det är dessa tåg som går till Sverige. Ja, vi vet ju att man måste gå av på Kastrup på grund av ID-kontrollerna men hur i all världen ska en annan resenär, inte lokal, kunna veta detta? Och varför står det inte att tågen går till Sverige?

Vi hoppar på tåget till Kastrup och för första gången ser jag det staket på flygplatsens perrongområde som skiljer tågen åt så att man inte kan springa över till den sida där tågen till Sverige går. Jag måste säga att det är riktigt äcklande och förnedrande och ovärdigt för både Sverige och Danmark.

Man får åka upp till flygplatsen och det gör vi alla som i ett lämmeltåg. Där korsar man över till andra sidan av perrongområdet och nere på den perrong där tågen till Sverige går görs en ID-kontroll. En kontrollant, kanske själv en gång kommen från Syrien att döma av utseendet (eller kommen från något annat land, någon gång, vem av oss har inte gjort det??) kastar en snabb blick på våra svenska körkort. In i tåget.

När vi sitter där och väntar kommer några vakter in snabbt genom tåggången. De kastar snabba blickar ut genom fönstret – ”där är han, där”. Vi ser en ung kille, kanske från Afghanistan, bli stoppad av vakterna och han börjar dra fram papper från sin ryggsäck. Säkerligen har han hoppat eller sprungit sig förbi vakterna och försökt ta sig på tåget utan ID-kontroll. Obehagligt, hemskt. Ovärdigt. Varför får han inte komma in i Sverige?

Mitt emot oss sitter en ung man. Han möter inte vår blick alls utan tittar in i fjärran. När vi kommer till Hyllie i Sverige kommer en ny vakt ombord. Han kollar ID på tåget och vår medresenär får visa sitt som är ett pass. Det ser ut som ett afghanskt pass. ”Do you have a residence permit?” frågar vakten och den unge mannen drar vant upp detta ur plånboken.

Inte en gång möter han vår blick, den unge nyanlände. Jag skäms å Sveriges vägnar. Alltihopa känns så fel, skamligt.

Idag läser jag i tidningen om det som hände efter konserten med Beyoncé. Enligt de svenskar som var med och som skulle ta sig hem på tåget, hade man i Danmark inte anpassat antalet ID-kontrollanter på Kastrup vilket gjorde att det blev kaos. Tusentals blev fast på flygplatsen enligt Svt. En av Svt:s medarbetare berättar att det tog fyra timmar för henne att ta sig till Sverige, till sist med taxi.

Det är ju tydligt att samarbetet mellan Sverige och Danmark inte fungerar i den situation som vi har där Sverige beslutat att alla som kommer över bron ska ID-kontrolleras. Man får en känsla av någon sorts passiv aggressivitet från danskarnas sida: ”Kommer ni på en så dum idé så får ni minsann ta konsekvenserna”.

Och det är en sak. Men det värsta är ID-kontrollernas existens alls. De är ovärdiga och utan medmänsklighet. Jag skäms över hela situationen. Min reaktion kommer nog bli att undvika tågen hem från Danmark. Det är en lätt lösning för mig och mitt svenska jag. Annat är det för flyktingarna som flyr från eländenas eländen.

Andra bloggar om: Köpenhamn, Glyptoteket, ID-kontroller

Relaterade bilder: