Tyskland i hat och kärlek

Hamburgs hamn är spännande för ögat

Jag har starkt ambivalenta känslor inför Tyskland. Å ena sidan är det nazisternas ursprungsland, med allt vad det innebär. Å andra sidan är det ett land som har så mycket att komma med, sina gamla städer, sin kultur, sitt förhållandevis generösa förhållningssätt till flyktingar med mera. 

Det är alltså komplicerat. Men vi åkte till Hamburg, vi hade hört att det skulle vara en intressant stad att besöka. Tyvärr hade vi ingen tur med vädret, nej, det regnade den en och halv dag vi var där. Men Hamburg har en helt fantastisk hamn och den kunde vi bese via en båttur (det finns många, men vi tog en på två timmar) som tog oss runt hamnområdet och de sevärdheter som finns där.

Hamburgs konserthus. Pampigt.

En sådan är den bara halvårsgamla konserthusbyggnaden som likt många andra byggprojekt i världen kostat mycket mer än beräknat och tagit många fler år att färdigställa än planerat. Det är en spännande byggnad som ligger där omsluten av vatten. 

Det som kanske gjorde starkast intryck var nog det stora lager- eller magasinsområdet som kan beses allra bäst från hav och omkringliggande kanaler. Speicherstadt som det heter, är byggt i tegel och stod färdigt 1888. Som så väldigt mycket annat i Hamburg bombades det under kriget men återuppbyggdes.

Det är i mitt tycke i sig värt en resa till staden, med de höga, lita kala tegelmurarna som vittnar om vilken viktig hamnstad Hamburg har varit sedan länge. Speicherstadt står med på Unescos världsarvslista.

I hamnen ser vi också jättelika containerfartyg som ger en påminnelse om hur stor del av världens transporter som går över havet. Varor till Sverige anländer ofta till Hamburg från Asien och Kina och transporteras sedan vidare hit. 

Jag snubblar med blicken över en gatsten på väg tillbaka till hotellet. Det är en så kallad stolperstein. Tanken är att genom en gatsten hedra minnet av någon som förintats eller fördrivits under förintelsen. Stenen placeras vid personens sist kända adress och utgör en fin påminnelse även om de 20 000 stenar som finns utplacerade självklart bara representerar en bråkdel av de som dog. Men det känns viktigt och fint att se dem här i Tyskland. 

Hamburg känns som en rätt lugn stad, i varje fall det vi ser. Tunnelbanan är ren och folk är tysta och vänliga. Det här är ju en jättestad, 2015 fanns det 1,8 miljoner här, så min upplevelse är väldigt begränsad. Men besöket efterlämnar en bra känsla och jag åker gärna dit igen. Men då vill jag slippa regn!

Om du har lust att titta på annat än foton så gå gärna in på min sida med målningar, MÅLAT. Där ligger en del nya bilder. Först en i akryl som är en teknik jag nu återvänt till några gånger, efter en lucka på 40 år. Det blir nog mer av den varan! 

Relaterade bilder: