Grannar i novellform

Tystnaden heter den här bilden av två, gjord i akryl

En box noveller, ”Grannar” från Novellix var en av de många fina presenter jag fick till min födelsedag. Förutom att boxen är snygg som sådan är novellernas omslag gjorda av Karin Mamma Andersson på ett mycket lyckat sätt. Boxen som innehåller nio noveller bjuder på flera stora läsupplevelser – med för mig några nya författarbekantskaper. Samlingen har fått lysande recensioner. 

Kjell Westö känner jag till sedan tidigare. Här berättar jaget i novellen ”Midsommar med herr Laasko” om sin helg i ett övergivet Helsingfors. Han är en ung spoling som av olika skäl inte har något att göra denna helg. Herr Laakso, hans granne som alltid varit sur och vresig mot honom, ber honom om akut hjälp då nästan alla är bortresta i huset där de bor. Hans hustru har blivit plötsligt sjuk och berättarjaget får hjälpa till att ta henne till sjukhus, trots den tidigare ovänliga stämningen dem emellan. De sitter och väntar efter att hustrun blivit undersökt. 

Till sist fann jag ingen annan råd längre: jag var tvungen att se på herr Laakso. Hans satt framåtlutad, nästan hopfälld. Armbågarna vilade mot låren, han stödde huvudet i händerna. Hans vanliga ansiktsstuttryck, det misslynta och argsinta, var ersatt av något om inte kunde vara annat än en blandning av rädsla och sorg. 

  Jag greps av något oroligt men varmt, jag visste inte vad det var, känslan var ny för mig. 

Det är en vacker och trovärdig berättelse om hur förändringar faktiskt kan ske i mötet med en medmänniska. 

En annan fin novell, ”Våra främlingar”,  är skriven av Lydia Davis som är en helt ny bekantskap för mig. Hennes text är annorlunda än Westös, uppbruten i flera små berättelser och betraktelser kring att vara grannar. 

Så flyttar jag in i ett tomt hus och plötsligt har jag en främling till granne. Jag lever mitt liv och i grannhuset lever han sitt liv och på grund av det vi har gemensamt blir vi tillsammans som en sorts familj. Vi är som en familj och ändå inte som en familj eftersom vi är främlingar som möts och ingår en tillfällig pakt, medan familjemedlemmar ofta blir främlingar för varandra och inte förenas av något annat än blodsbanden. 

Också en tankeväckande och väldigt fint skriven text som gör mig nyfiken på författarens övriga verk. 

Men den text som gör starkast intryck på mig är Augustin Erbas novell om grannar, ”Hiwa”. Det här är ännu en författare jag inte känner till, vilket förvånar mig ännu mer än okunskapen om Lydia Davis, när jag läser om Erba som har både skrivit i DN, arbetat på TV och Sveriges Radio, förutom att han skrivit romaner som fått väldigt goda recensioner. 

Här har novellen fått namn efter en av huvudpersonerna,  Hiwa. Vi kastas fint in i berättelsen direkt, in i den korta novellen (alla texter i antologin Grannar är korta). 

Första gången jag hör det märkliga ljudet är en vanlig, blåsig torsdagsmorgon när jag är på väg till skolan. Jag stannar till vid berget där de river det gamla och bygger det nya.

Vi följer här skolflickan som är granne med skolpojken Hiwa. De är 11 år. Flickans föräldrar jobbar som terapeut (pappan) och ingenjör (mamman). Det kommer konstiga ljud från berget och det sprängs ett hål i berget. Vad händer där? Har du hört om grottan, frågar Hiwa. Det har blivit som en grotta i berget och det börjar dyka upp teorier på internet att det göms en drake i grottan. Hiwas familj är skeptiska, även berättarjagets.

”Min pappa tror inte på draken”, viskar han till mig en rast. 

”Inte min mamma heller”, viskar jag tillbaka. 

Det är en riktigt kuslig berättelse om hur fake news kan spridas och hur, här, skolan och offentligheten kan vara de som marknadsför nya idéer. Berättelsen är obehaglig i sin blandning av beskrivningar av vardagen och det skrämmande nya som pressar sig in i tillvaron. Jag blev väldigt tagen av den här berättelsen och gick in på Ad Libris där du kan köpa ”Grannar” för 238 kr.

Där hittar jag också romanen Blodsbunden av Erba. Det kommer säkert mer om den boken här i Jahaja. Den är stark!

Du kan se en fin intervju med skickliga Malou där hon intervjuar tre av författarna från novellsamlingen. Hon är duktig hon och det är fint att se hur ett bra samtal kan utvecklas med god ledning. 

  Så köp novellsamlingen om du vill göra dig själv eller någon annan glad! 

Relaterade bilder: