Idag fick jag ett fint besked. Den knöl man hittat i mitt bröst är nu borta i sin helhet. Inga övriga tumörtendenser finns i armhåla eller annanstans. Jag ska behandlas på andra sätt men en framgångsrik operation och inga fula fynd i lymfkörteln ger anledning till stor lättnad. Så, adjö knölen.
Jag säger också adjö till Norwegian. Efter den här resan till Rom som i sig var väldigt lyckad och med SÅ mycket för ögonen att inta, så hade vi en alldeles alldeles förfärlig hemresa.
Flyget gick 15.30 i måndags från Rom. Efter en knapp timme säger kaptenen i högtalaren att ena generatorn är trasig. Vi måste vända. Kl 18 är vi åter i Rom och man ska titta på felet. I två och en halv timme sitter vi i planet, får nästan ingen information. Vid 20-tiden säger kaptenen att flyget är inställt. Vi får hotellrum efter att ha köat i mer än en timme. Jag kontaktar Norwegian och får ett nytt flyg till nästa dag kl 16, över Oslo. Skriver ett argt mail till deras klagomur.
Nästa dag kommer vi till flygplatsen, väntar och när det närmar sig avgångstid tittar jag i min Norwegian-app. Nu står det att vi ska åka nästa dag kl 07. Jag har inte fått något mail, inget sms, om saken.
Jag ringer Norwegian, är rasande. ”Jag förstår din frustration men du måste ta kontakt med Norwegianpersonal på flygplatsen” säger man till mig.
Var finns någon från Norwegian? Ingenstans. Träffar andra passagerare som hört att vi ska samlas vid en viss disk. Vi står där och väntar, ett gäng arga, trötta resenärer. Ingen dyker upp.
Någon säger att de hört att vi ska gå till en viss disk för att få hotell för natten. Ännu har ingen hört något direkt från Norwegian, inga mail, ingenting.
Vi går till disken där det sägs att det delas ut hotellrum. Alla är helt knäckta. Vi får våra rum och tar oss för andra kvällen i rad till ett hotellrum på Roms flygplats. Vi får veta att Norwegian dock INTE bjuder på frukost.
När vi reser iväg på onsdag morgon till Kastrup går planet raka vägen utan problem. Jag skriver ett upprört andra mail till Norwegian när jag kommer hem. Men inga pengar kan ersätta den ansträngning det innebär att vara med om en så tröttande strapats, inte minst beroende av den respektlösa hanteringen av Norwegian.
Så jag säger också adjö till Norwegian.
MEN, med mycket större glädje, ADJÖ KNÖLEN!! Och Romresan ska få en egen bloggpost, förstås!