La Palma, la isla bonita

När jag skulle välja resmål för vår post-strålningsresa fastnade jag för ön La Palma. Det visade sig när jag ställde frågan i ett utlägg på Facebook (som är ett utmärkt sätt att använda detta både hatade och älskade sociala medium) att flera av er hade hört att det är en vacker plats. Nu vet jag att detta stämmer. La Palma är en skön ö.  

Som vanligt när jag skriver om en resa så finns det foton, för er som inte redan blivit mätta av mina Facebook- och instagramutlägg. Det går att klicka upp bilderna i större storlek. 

Förutom att flygresan till La Palma är lång, mer än fem timmar flygledes, så är ön verkligen värd ett besök. Mina ögon blir fyllda med grönt, med solljus, blänk av hav och de svarta klippornas allvar. 

Vi bor på östra delen av ön i en liten turistort som heter Los Cancajos. Jag kan rekommendera platsen eftersom det är nära flygplatsen och man slipper extra tid för bussresa till annan del av ön. Flygtrafiken är sparsam och stör inte. 

Vårt boende, Las Olas (vi flyger med Solresor som ännu så länge är det enda charterbolaget till ön) är fint med en tvårumslägenhet i ett stort komplex där vi har utsikt från poolområdet utöver havet. Ön La Palma är liten, bara lite större än Bornholm. Tydligen är det den ö i världen som har högst nivåskillnader.

Temperaturen är helt rätt och är det hela veckan, kring 20-23 grader, när vi ger oss ut på vår första utflykt till den lilla huvudstaden Santa Cruz de la Palma med 26 000 invånare (hela ön har 86 000). Vi går runt i staden som är välskött och tittar lite på folk.  Före spanjorerna som kom hit på 1400-talet, beboddes ön av den grupp som kallas guancher. Många var tydligen blonda och härstammade från berberna. 

Det är 8 mars också här och både i huvudstaden och på andra orter ser vi posters som påminner om att man firar dagen här på olika sätt.

Staden är välskött och bergen syns runtikring, vilket är förhållandet var man än är på ön eftersom de dominerar totalt på denna bergiga ö.

Vi hyr bil några dagar och utan att behöva resa så långt ser vi mycket av ön och tar oss över till den västra sidan. Vi kommer till den välmående byn Los Llanos de Aridane. Det är få turister här men massor med lokalfolk – det är festival i stan.  Mats går på arkeologiskt museum och jag lyssnar på glada musikanter. 

En dag åker vi till den sydliga spetsen där vi tittar på två olika vulkaner. Det växer träd där nere och färgerna är underbara. Fastän vi är rätt högt upp när vi besöker vulkanen San Antonio så är det inte kallt. Det är starka bildintryck jag får här. Svärtan, ljuset, vattnet. 

En annan stark naturupplevelse har vi när vi åker till nationalparken Caldera de Taburiente. Det är makalöst vackert och kamerans avtryck ger bara en liten begränsad bild av det vi tar in med våra ögon. Man känner sig liten. Och förundrad. Tänker på romantikerna, tänker på planeten, tänker på det gröna som är så gott för våra sinnen. Och att jag älskar att titta på berg. Bilder!

Och hav. För på många ställen vi besöker (dock inte här inne i nationalparkens långa ravin) kan man se ut över havet. Det ger en liksom grepp om tillvaron att se ut över vatten och knappt en gång under denne vecka tänker jag på min cancer. Och jag sover djupt och gott. 

Norra delen av ön är grön. Överallt ser man bananodlingar. Men knappt några djur! Förutom de många ödlor vi stöter på så ser vi knappt några andra – jo, kanske fyra hästar och fem kor (som då är fler än hästarna!!). 

Murar kring hus och ägor är byggda i det material som finns här. Det går i svart, ibland i gult. Vi ser massor med blommor, vi ser tall och också lagerträd uppe i det som kallas Los Tilos som ligger på norra delen av ön. Här är grönskan djup och tung. 

Ja, det har varit en väldigt fin vecka till ett resmål som jag rekommenderar. En vecka känns lagom och hade det inte varit för den långa resan som verkligen inte är bra för miljön så hade jag snart återvänt till en kanarisk ö. Kanske La Gomera? Lanzarote? 

Tack La Palma! 

Relaterade bilder: