Mörkrummet

”Vallmons dag” eller ”pappa försvann”. Här har jag gjort en omvandling och målat över en bild av pappa gjord från mitt minne (han dog för 50 år sedan. Det blev en blomma!

Boken ”Mörkrummet” av Susan Faludi, beskriver Faludis relation till fadern som vid 76 års ålder genomgår en könskorrigering. De har inte setts på ett kvarts sekel när de återupptar kontakten och Faludi bestämmer sig för att resa till Ungern där pappan nu bor i Budapest, den stad han växte upp i som jude under kriget. 

Det är en skakande om än rätt spretig bok som jag läser med en bakgrund som delvis är lik Faludis, på så sätt att min mor var från Ungern och jag är jude. Men där ungefär tar likheterna slut. 

Boken tar avstamp i ett mail som Susan Faludi får från pappan när han berättar att han genomgått byte av kön. ”Jag har kommit fram till att jag fått nog av att spela en aggressiv machoman som jag egentligen aldrig varit inuti.” Nu är alltså pappan kvinna och jag tänker mig, när jag börjar läsa boken att det är den omvandling boken kommer att handla om. Och det gör den. Men den handlar även om andra omvandlingar.  

Pappan, som initialt tecknas som en rätt osympatisk person med övergrepp mot både modern och Susan (när hon en gång säger att hon vill bli katolik, något som väcker starka känslor hos den judiske fadern), blir mer och mer komplext uppfattad. Vi får följa Susans utforskning av hans tid i Budapest under kriget när han förkläder sig till pilkorsare och överlever tiden där genom att på olika sätt dölja sin judiskhet. Det enda som skulle kunna avslöja honom då, är det som helt försvinner med könsbytet, nämligen penisen och dess avsaknad av förhud.

Efter kriget lever pappa Steve några år i Sydamerika och också en tid i Sverige. När han till sist slår sig ner i USA blir det genom att försörja sig som expert på att förvandla foton i mörkrum. En annan sorts omvandling. 

Parallellt med berättelsen om fadern och hans liv får vi en diger lektion i Ungerns historia. Det är intressant och skakande och Faludi förklarar för oss var dagens ungerska rasism och starka antisemitism tar sin början och hur den har utvecklats. Kanske hade denna del av boken kunnat vara en separat bok? Det blir för mig en lite kluven läsning mellan de två spåren, Steve/Stefanie Faludi (tidigare Istvan Friedman när han bodde i Ungern, inte heller sitt efternamn ville han behålla) vs Ungerns historia. Det är i och för sig smart att sammanlänka de två spåren men boken kantrar över emellanåt för mycket mot det historiska. Eller kanske görs kopplingen mellan de två spåren inte tillräckligt tydlig?

Så även om ”Mörkrummet” står på två ben så är ändå mycket läsvärd. Inte minst funderar jag mycket över i vilken stor utsträckning vi lever med stela bilder av våra föräldrar. Susan får en chans att omvärdera sin pappa som alltid varit den ”onde” och den figur som träder fram är så mycket mer komplicerad. Som pappans vän sedan barndomen, Otto, säger till Susan vid något tillfälle: ”Men i slutändan är hjärnan ändå en svart låda.”

Relaterade bilder: