Tankat och tänkt

Gretas vrede, akryl

Mina inlägg i Jahaja har blivit mer sporadiska. Har jag haft mindre att säga? Kanske det. Ett jobbigt år med sjukdom och död ger i och för sig många tankar, men kanske framför allt känslor. Och en del av dem är svåra att formulera. Eller så ligger de så djupt in att de liksom inte når ordnivån. 

Jag tänker rätt ofta på detta. Att ordnivån är en högre, bearbetad nivå där många av mina känslor bara ibland kan registreras och uttryckas. Bland annat därför känns målandet så tillfredsställande. Där känner jag att jag kommer i kontakt med något djupt liggande inom mig som inte kan uttryckas med ord. 

Avsked, akryl

Och som jag skrev i mitt förra inlägg så är det också något som ger stark glädje. Glädjen finns bland annat i att se på en bild och tänka: Där är jag! Jag känner igen mig och hittar liksom rätt i mig själv. Och tankar ny energi. Och mår rent ut sagt mycket bättre. 

Den senaste tiden har jag målat rätt mycket non-figurativt. Ja, faktiskt ansträngt mig att inte låta någon figur bli del av kompositionen. Varför? Det kan man fråga sig! En anledning är förstås att jag själv gillar icke avbildande konst. En annan att det är svårt att skapa en lyckad sådan bild. En utmaning. En tredje att det passar bra för mediet, akryl. 

Lyckan kommer, lyckan går. Akryl

Processen är mycket annorlunda och långsammare. Jag går över bilderna i flera omgångar och försöker få till något som är tillräckligt spännande för ögat. Det ska finnas spänning i bilden. Det ska finnas något att upptäcka, inget ska vara givet. 

Så detta kan jag skriva om här i Jahaja. Jag hoppas att jag snart igen kan skriva om andra upplevelser, lästa böcker, sedda filmer. 

Tids nog. 

Kyrkbyn, akryl

Relaterade bilder: